Sexuella övergrepp i familjen

Att utsättas för sexuella övergrepp är svårt och kan få stora konsekvenser. Om den som utsätter en är någon nära kan följderna bli ännu större och det kan vara svårare att berätta. Det är vanligt att det tar lång tid innan man vågar berätta om det man har varit med om.

Sexuella övergrepp kan vara många olika sorters handlingar, som känns obehagliga eller får en att bli rädd. Några exempel:

Psykiska kränkningar:

När någon tittar på ens kropp på ett sexuellt eller obehagligt sätt, säger sexuella saker, ber en att göra sexuella saker eller visar upp sitt kön på ett sexuellt sätt. Det kan också vara att tvingas titta på porr.

Fysiska kränkningar:

När någon tar i ens kropp på ett sätt som känns obehagligt eller sexuellt, rör vid ens kön eller får en att röra den andras kön. Det kan också vara att någon gnuggar sitt kön mot ens kön eller kropp, att någon rör vid ens kön med munnen, fingrarna, sitt eget kön eller något föremål. Fysiska kränkningar kan också vara att man tvingas göra något sexuellt med någon annans kropp. Sexuella övergrepp kan också vara att mot sin vilja bli fotad eller filmad naken eller när man gör något sexuellt.

Sexuella övergrepp i familjen pågår ofta, men inte alltid, under lång tid och det brukar hända många gånger. Ofta finns det inte våld eller hot, utan man kanske blir övertalad eller lurad. Det är vanligt att man inte vågar göra motstånd när man utsätts för övergrepp. Som barn förstår man kanske inte att det som händer är fel.

Personen som begår övergreppen kan tänka att man inte ska våga berätta för någon. Eller så försöker han eller hon göra sitt beteende mer okej genom att mena att man velat eller själv tagit initiativet. Men det är aldrig den yngre som är ansvarig eller skyldig. 

Ingen ska behöva utsättas för sexuella handlingar i familjen

När man växer upp har man rätt att känna sig trygg. Alla sexuella handlingar mellan föräldrar och barn eller mellan syskon är förbjudna. Det är också förbjudet för andra med fosteransvar, som en förälders partner, att göra något sexuellt mot en om man är under 18 år. Det är alltid den äldre personen som har ansvar att inte göra något, även om man som yngre själv vill eller tar initiativ till sexuella handlingar.

Det kan vara svårt att berätta

 Många som utsätts för sexuella övergrepp i familjen tycker att det är svårt eller omöjligt att berätta om det för någon annan. Det är vanligt att man har dubbla känslor inför den som har utsatt en. Man kan till exempel älska en förälder eller ett syskon väldigt mycket men avsky det han eller hon gör mot en. Man kan känna att man inte vill skvallra och vara orolig för vad som ska hända med personen om andra får veta. Kanske är man rädd för att göra andra ledsna, för att inte bli trodd eller för att andra ska tycka att det är ens eget fel.

Det är också vanligt att den som begår övergreppen säger saker som att den andra föräldern ska bli ledsen, arg eller sjuk om hon eller han får veta, att man aldrig kommer att bli trodd om man berättar eller att det är en gemensam hemlighet. Man kan också få höra att det är ens eget fel eller att man ville själv.

Efter sexuella övergrepp är det vanligt med minnesförlust, särskilt om man utsatts som barn. Man ”glömmer” eller omedvetet skjuter bort det som har hänt eller delar av det. En del minns knappt något alls förrän många år senare, andra minns delar av det som har hänt.

Det är aldrig ens fel

Många som har varit med om sexuella övergrepp lägger skuld på sig själva. Om det har skett i ens egen familj kan det kännas som att man bär på en hemlighet, som man skäms över. Att utsättas för övergrepp av någon man litar på är ett svek och ibland kan det kännas enklare att klara av det om man själv tar på sig skulden.

Men som utsatt har man aldrig något ansvar eller skuld för det som händer. Som barn har man aldrig något ansvar för om någon gör något sexuellt med en. Vuxna och äldre tonåringar har alltid hela ansvaret att inte göra något sexuellt med ett barn. Det spelar ingen roll hur sexuella övergrepp går till eller hur gammal man är när de sker.

Våga berätta

Man har rätt att få prata om sexuella övergrepp, och det är ofta nödvändigt för att man ska kunna må bra. Det spelar ingen roll hur lång tid som har gått, det är aldrig för sent.
Om man tror att det finns risk för fler övergrepp är det viktigt att man berättar för någon vuxen som man litar på om vad som händer. Även om det bara har skett en gång. Man kan berätta för någon vuxen på skolan, en förälder, en kompis förälder eller någon annan. Om det känns svårt att berätta kan man skriva ner det som har hänt och visa. Då kan den man visar hjälpa till att söka hjälp på rätt ställen så att man kan få slut på övergreppen, få prata om det man har varit med om och få hjälp att må bra igen.

Att berätta betyder inte att man skvallrar. Man har alltid rätt att känna sig trygg i sin vardag. Och om man blir utsatt för övergrepp i familjen ska man inte behöva känna ansvar för hur de andra i familjen kommer att må om de får reda på vad som hänt. Hela familjen har rätt att få hjälp.