Alternate Text

Om en vuxen du känner är deprimerad

Att leva med någon som är mycket nedstämd kan vara tungt. Du ska veta att det inte är ditt fel om en vuxen mår dåligt. Det är viktigt att du tänker på att du själv också ska må bra. Det finns hjälp att få för den som är nedstämd.

Alla känner sig nedstämda, ledsna eller oroliga då och då. Det är en del av livet. Det kan bero på att det har hänt något sorgligt, att man har problem eller att livet förändras på något sätt. Ibland vet man inte riktigt varför man är nedstämd. Oavsett vad det beror på, går det oftast över av sig själv efter ett tag.

En person som sitter och suger på ett grässtrå och ser fundersam och trött ut.

Nedstämdhet som inte går över

Ibland går nedstämdheten inte över. Personen tycker kanske i stället att allt känns mer och mer hopplöst. Då kan det vara en depression. Du kan läsa mer om depression på 1177 vårdguiden.

Depression är inte samma sak som att vara ledsen och nedstämd ett litet tag. Den som har en depression behöver hjälp för att må bättre.

En deprimerad person är mycket ledsen, trött och nedstämd under lång tid. Det kan också visa sig genom att personen

  • tappar intresset för sånt som hen brukar gilla
  • sover för lite eller för mycket
  • har svårt att koncentrera sig
  • inte orkar sköta om sig själv eller sitt hem
  • ofta blir arg eller irriterad
  • drar sig undan från folk.

Jobbigt att se någon förändras

Kanske har personen tidigare varit glad och utåtriktad, men har förändrats under depressionen. Till exempel blivit sur och irriterad eller för trött för att klara av vanliga saker, som att gå upp på morgonen eller laga mat.

Om du ser såna förändringar hos någon som du lever med, är det inte konstigt om du tycker att det är jobbigt.

Det kan vara svårt att veta vad som är bäst att göra och hur du kan hjälpa och stödja. Många som lever med en deprimerad person känner sig tvungna att ta ett större ansvar än vad de egentligen skulle behöva.

Det är viktigt att du tänker på dig själv också. Du kan visa den som är deprimerad att du bryr dig, men du ska fortsätta att göra sånt som du själv gillar och som får dig att må bra. Det är också viktigt att veta att det aldrig är ett barns fel att en vuxen mår dåligt.

Den som är deprimerad vill ofta vara ensam och inte umgås med andra. Men det är bra om du själv fortsätter att träffa dina kompisar och andra som du vill ha kontakt med.

Bra att själv prata med någon

Om du lever med någon som är deprimerad kan det göra att du själv blir nedstämd och tycker att allt känns hopplöst. Det kan också vara jobbigt om det är någon som du känner väl men inte bor med. Till exempel en förälder som har flyttat efter en separation.

Kanske känns det ibland som om personen inte längre bryr sig om dig. Kanske är du orolig för att hen ska skada sig eller vilja ta livet av sig. Kanske använder personen för mycket alkohol eller tar droger.

Om du lever med någon som mår dåligt kan det ibland kännas som om de negativa tankarna smittar av sig. Då behöver du få prata om hur det känns, och få svar på frågor om depressionen. Det är bra att prata med till exempel släktingar, andra vuxna eller kompisar.

Du kan också själv gå till en ungdomsmottagning, vårdcentralen eller elevhälsan. Du kan gå till vilken ungdomsmottagning eller vårdcentral du vill i hela Sverige.  Där kan du få prata med någon som kan mycket om hur det är att leva med någon som är deprimerad. De har tystnadsplikt, och är vana att träffa unga i olika situationer.

Det finns också flera bra telefonjourer som du kan ringa, och ställen på nätet där du kan chatta eller mejla för att få hjälp och stöd. Här finns en lista över ställen där du kan få stöd. Där kan du vara anonym om du vill.

Om du behöver hjälp av en tolk, så har du rätt att få det. Läs mer om tolktjänster på 1177 Vårdguiden. 

Även om den som mår dåligt kanske inte vill att du berättar för någon om hur den mår, så har du all rätt att göra det. Det bestämmer du själv. Att prata med någon du har förtroende för är inte att skvallra. Det kan vara det bästa du kan göra.

Information om sidan

  • Editor:

    Mia Faber
  • Faktagranskare:

    Ingrid Molander, kurator och psykoterapeut, Ungdomsmottagningen Öster, Göteborg
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling