Många vuxna jobbar mycket och kan ha fullt upp med sina egna liv och bekymmer. Att ha en förälder som är arbetslös kan också innebära att han eller hon är upptagen med sin egen situation. Då kan man känna sig övergiven även om föräldrarna lever i samma hem. Om ens föräldrar är frånskilda kan man sakna den förälder man inte bor med. En förälder kan ha en ny familj som tar upp mycket av hans eller hennes tid och tankar. Man kan också känna saknad om man inte vet vem som är ens biologiska förälder, om ens förälder är sjuk, missbrukar, bor i ett annat land eller kanske inte lever längre. Ibland kan man sakna man en bra kontakt med sin förälder trots att man lever tillsammans. Man kanske lever så olika liv att det känns som det inte går att nå varandra.
Vad kan man göra?
- Om det är praktiskt möjligt, kan man försöka prata med sin förälder om hur det känns.
- Prata med en kompis om hur man känner och tänker.
- Skriva ett brev till sin förälder.
- Prata med en annan vuxen; en lärare, en kompis förälder, andra släktingar eller någon annan vuxen i ens omgivning som man känner förtroende för.
- Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa en telefonjour.
- Om man vill prata med någon på sitt eget hemspråk kan man till exempel ringa Somaya, som har en tjej- och kvinnojour på flera språk.
- Om man mår dåligt kan man kontakta en ungdomsmottagning, en skolsköterska eller skolkurator, studenthälsan, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), en vårdcentral eller socialtjänsten.
Vad kan man få hjälp med?
Alla vuxna som jobbar med barn och unga är skyldiga att hjälpa dem som inte har det bra. Om man själv eller någon annan skadas eller riskerar att ta skada är det därför bra att prata med någon vuxen. Det kan vara någon på en ungdomsmottagning, skolhälsovården, studenthälsan eller en vårdcentral. I varje kommun finns det personer som kan hjälpa unga och deras familjer med bland annat stödsamtal, familjeterapi, kontaktpersoner och familjehem.
