Att föräldrar vill veta hur man mår, vad man gör och när man ska komma hem på kvällarna är egentligen inte så konstigt. Men ibland kan det kännas som att de vill veta eller styra mer än de borde och att de inte litar på en utan behandlar en som ett barn.
Vad som är för mycket går inte att säga. Det är ens egen känsla som avgör, och det är svårt att jämföra sig med andra. Föräldrar har ansvar för att man inte gör något som man kan ta skada av och för att man går i skolan. Barnkonventionen säger att barn och ungdomar har rätt till ett eget privatliv och att de ska bli lyssnade till. Tjejer och killar har samma rättigheter. Det betyder bland annat att föräldrar inte får snoka, lyssna av samtal, läsa sms eller dagböcker. Föräldrar får heller inte misshandla sina barn psykiskt eller fysiskt, låsa in dem eller hota att göra dem illa och detsamma gäller för styvföräldrar, syskon eller andra släktingar eller om man har en annan vårdnadshavare.
Vad kan man göra?
- Fundera kring vad det är som är jobbigt, och hur man skulle vilja att det var istället. Vad skulle man vilja att föräldrarna förstod och respekterade?
Försöka tänka sig in i hur föräldrarna resonerar, varför vill de veta allt de frågar om? Är de oroliga för något särskilt? Har de någon anledning att vara oroliga? Kanske går det prata om problemet senare, när man inte är osams.
- Prata med en kompis. Det är bra att försöka sätta ord på saker man grubblar över och inte hålla det inom sig.
- Skriva ett brev till sin förälder.
- Prata med en annan vuxen; en lärare, en kompis förälder, andra släktingar eller någon annan vuxen i ens omgivning som man känner förtroende för.
- Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa en telefonjour.
- Om man vill prata med någon på sitt eget hemspråk kan man till exempel ringa Somaya, som har en tjej- och kvinnojour på flera språk.
- Om man mår dåligt kan man kontakta en ungdomsmottagning, en skolsköterska eller skolkurator, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), en vårdcentral eller socialtjänsten.
Om man är allvarligt rädd
Om man känner sig allvarligt hotad i sin familj är det bra att kontakta en annan vuxen som i sin tur kan hjälpa en vidare. Det kan vara en kurator på en ungdomsmottagning eller skolan som man bokar tid hos.
- Man kan också ringa särskilda telefonjourer och be om hjälp.
- Om det är en situation där det är mer bråttom kan man ringa 112 för att bli kopplad till socialjouren eller polisen, som är skyldiga att hjälpa en om man är i en nödsituation.
- Om man vill polisanmäla kan det vara bra att be en vuxen om hjälp.
Vad kan man få hjälp med?
Alla vuxna som jobbar med barn och unga är skyldiga att hjälpa dem som inte har det bra. Om man själv eller någon annan skadas eller riskerar att ta skada är det därför bra att prata med någon vuxen. Det kan vara någon på en ungdomsmottagning, skolhälsovården, studenthälsan eller en vårdcentral. I varje kommun finns det personer som kan hjälpa unga och deras familjer med bland annat stödsamtal, familjeterapi, kontaktpersoner och familjehem. Om man har det riktigt jobbigt hemma kan man få hjälp att få någon annanstans att bo.
