Det är sjukdomen som gör att personen
har förändrats. Försök att tänka på fina
minnen som ni har tillsammans.
Det finns många olika psykiska sjukdomar
Det finns många psykiska sjukdomar och den som får en psykisk sjukdom kan reagera på många olika sätt. Ofta ändrar sig besvären med tiden, och är olika jobbiga i perioder. En del psykiska sjukdomar kan gå över ganska snabbt, andra kan man ha under mycket lång tid. Ibland känner den som är sjuk själv hur han eller hon har förändrats och mår. Men ibland förstår den sjuke inte själv att han eller hon är sjuk.
Ofta tar man större ansvar än man borde
Det kan vara mycket svårt att se hur någon man lever med och tycker om förändras. Det kan också kännas tungt och svårt att försöka hjälpa och stödja. Som barn till en psykiskt sjuk förälder eller annan närstående kan man känna sig tvingad att ta ett större ansvar än man borde behöva. Man kanske tar mycket ansvar för syskon, städning och matlagning och försöker hjälpa föräldern eller den närstående att må bättre. Ofta avstår man från saker man egentligen skulle vilja göra på fritiden och slutar till exempel att ta hem kompisar om man bor hemma.
Det är aldrig ens eget fel om en förälder blir sjuk
En förälder som har psykiska besvär kan bli överkänslig, och kanske får man höra att man orsakar problemen genom att till exempel vara stökig. Men det är aldrig ens eget fel att en förälder eller närstående har psykiska besvär, och man har rätt att vara sig själv.
Man har rätt att må bra
Man har rätt att må bra, även om personer runt omkring mår dåligt. Därför är det viktigt att fortsätta göra sånt som man tycker är roligt och mår bra av. Om man lever med någon som är psykiskt sjuk behöver man göra sånt man gillar för att orka med. Det är bra att försöka hålla kontakten med kompisar och andra. Om man har någon vuxen man litar på kan det kännas bra att prata med honom eller henne om hur man har det.
Är psykiska sjukdomar ärftliga?
Om man har en psykiskt sjuk familjemedlem är det lätt att oroa sig för att själv bli sjuk. Men man ärver inte sjukdomen. Man kan ärva en lite ökad känslighet, men de allra flesta som har en psykiskt sjuk närstående blir inte psykiskt sjuka själva.
Sen är det en annan sak att man kanske själv känner sig förvirrad ibland om man till exempel lever med någon som är förvirrad. Men det är inte samma sak som att man själv håller på att bli sjuk.
Viktigt att man själv söker stöd och hjälp
Om man lever nära någon som förändras och blir annorlunda kan man själv känna sig nere och tycka att livet känns tungt och hopplöst. Man kan få svårt att koncentrera sig och hänga med i skolan eller på jobbet och man kanske skäms för att den närstående är ”konstig”. Det kan kännas som om ens förälder eller närstående inte längre bryr sig om en. Kanske är man orolig för att hon eller han ska skämma ut sig, skada sig eller till och med ta livet av sig. Någon gång kanske man till och med är rädd för den som är sjuk.
Därför behöver man tala med andra om hur det känns och få ställa frågor om den närståendes besvär. Man behöver stöd och råd från andra människor, och man kan både prata med personer omkring sig som man litar på eller kontakta en ungdomsmottagning, skolhälsovården, en vårdcentral eller barn- och ungdomspsykiatrin.
Även om den som är psykiskt sjuk inte vill att man berättar för någon, så behöver man inte gå med på det. Att prata med någon man har förtroende för är inte att skvallra. Det är det bästa man kan göra och kan på sikt hjälpa den som är sjuk.
Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa någon av de telefonjourer som finns.
På många håll i landet finns samtalsgrupper för ungdomar som har till exempel en förälder med svåra psykiska besvär. Där kan man lära sig mer om sjukdomen och prata med andra som är i samma situation. Man kan få tips på vad man själv kan göra för att må bra och hantera situationen.
Personalen har tystnadsplikt
Om man har någon man litar på och känner sig trygg med, så kan man be den personen att följa med om man söker hjälp hos till exempel skolsköterskan eller en kurator på en ungdomsmottagning. Det kan också kännas bra att veta att de som arbetar inom skolhälsovården, sjukvården och på ungdomsmottagningarna är vana att träffa ungdomar som har det jobbigt hemma.
Personalen har tystnadsplikt. Det betyder att de inte får tala med andra om det man berättat för dem, utom i vissa, speciella situationer.
Tänk på att:
- Ingen har rätt att slå dig eller tvinga dig att göra saker som du inte vill göra.
- Det är aldrig ditt fel att en förälder eller annan närstående blir psykiskt sjuk.
- Du är inte ensam om att ha en psykiskt sjuk närstående, det är vanligt och inget att skämmas för.
- Det är oftast andra vuxna som ska hjälpa den som har psykiska besvär, inte barnen.
- Ta inte över för mycket praktiskt ansvar hemma. Kommunens socialtjänst hjälper till om det behövs.
- Du behöver prata med någon utanför familjen om du lever nära någon som är psykiskt sjuk. Försök hitta en vuxen som du litar på och som du kan prata med om hur du har det hemma.
- Du har rätt att må bra, även om andra som finns i din närhet mår dåligt.
- Försök att göra något som du tycker om att göra varje dag.
- Försök se till att studier, jobb, fritidsintressen, kompisar eller annat som är viktigt för dig får komma i första hand.
- Försök åka bort någon gång, sov över hos en kompis eller hälsa på någon släkting.
- Det är sjukdomen som gör att din förälder har förändrats. Försök att tänka på fina minnen som ni har tillsammans.
- Psykisk sjukdom smittar inte.
