Att ha en förälder eller annan närstående som är deprimerad

Att ha en förälder eller annan närstående som är mycket nedstämd, ledsen och trött under en lång tid kan vara jobbigt och göra ont. Det finns hjälp som personen kan få. Som barn ska man inte behöva ta för stort ansvar, och man ska veta att det är aldrig ens fel att en vuxen mår dålig. Det är också viktigt att tänka på sig själv och att må bra.

Nedstämdhet som inte går över

Alla känner sig nedstämda, ledsna eller oroliga då och då, det är en naturlig del av livet. Det kan bero på att det har hänt något sorgligt, att man har problem eller att livet förändras på något sätt, eller så vet man inte riktigt varför man är nedstämd. Oavsett vad det beror på, går det oftast över av sig själv efter ett tag.

Men ibland går nedstämdheten inte över, utan man kanske känner mer och mer hopplöshet. Då kan det handla om en depression. Att ha en depression är något mer än att tillfälligt vara ledsen och nere, och man behöver hjälp för att må bättre.

En deprimerad person är mycket ledsen, trött och nedstämd under lång tid. Det kan också visa sig genom att personen tappar intresset för sånt som han eller hon brukar gilla, sover för lite eller för mycket, har svårt att koncentrera sig, tappar matlusten, äter mer än vanligt eller blir lättirriterad. Personen kanske drar sig undan från folk, ägnar väldigt mycket tid åt att grubbla eller får problem på jobbet.

Jobbigt att se någon förändras

Kanske ens förälder eller närstående tidigare har varit var glad och utåtriktad, men under depressionen blir irriterad, långsam, trött och inte längre klarar av vanliga saker. Till och med sånt som att gå upp på morgonen eller laga mat kan bli svårt.

Att se såna förändringar hos någon man lever med och tycker kan vara jobbigt. Det kan vara svårt att veta vad man ska göra, och att försöka hjälpa och stödja. Man kan känna sig tvingad att ta ett större ansvar än man borde behöva göra.

Det är viktigt att tänka på sig själv också. Man kan visa den som är deprimerad att man bryr sig, men man ska inte sluta göra sånt som man själv gillar och som får en att må bra. Det är också viktigt att veta att det aldrig är ett barns fel att en vuxen mår dåligt.

Bra att själv prata med någon

Att leva med en deprimerad person kan göra att man själv blir nedstämd och känner hopplöshet; de negativa tankarna och synen på tillvaron kan ”smitta”. Det kan också kännas som om ens förälder eller närstående inte längre bryr sig om en. Ibland kan man vara orolig för att föräldern eller den närstående ska skada sig eller vilja ta livet av sig.

Då behöver man få prata om hur det känns, och få svar på frågor om den deprimerades besvär. Det är bra att prata med till exempel släktingar eller andra vuxna, eller kompisar. Den som är deprimerad vill ofta vara ensam och inte umgås med andra. Men det är bra om man själv försöker hålla kontakten med de egna kompisarna och andra man vill ha kontakt med.

Man kan också gå till någon på en ungdomsmottagning, vårdcentralen eller elevhälsan. Där är de vana att träffa unga i olika situationer. Det finns också telefonjourer som man kan ringa, och ställen på internet där man kan chatta, mejla eller läsa för att få hjälp och stöd. Där kan man vara anonym om man vill.

Även om den som är deprimerad inte vill att man berättar för någon, så behöver man inte gå med på det. Att prata med någon man har förtroende för är inte att skvallra. Det kan vara det bästa man kan göra.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Moa Lindholm
  • Faktagranskare:

    Ingrid Molander, kurator och psykoterapeut, Ungdomsmottagningen Öster, Göteborg
  • Illustratör:

    Cecilia Birgerson Nordling