Rädd att inte hitta en lika perfekt vän igen

Hej. Jag är en tjej på snart 14 år, och jag har ADHD. Jag har en kompis som bor 3 mil ifrån mig, och hon är den enda kompisen jag har som faktiskt vill träffas och hänga. Vi kan ju obviously inte träffas så ofta, men ibland så träffas vi och sover över.

Eftersom hon är den enda kompisen jag har, så blir det väldigt ensamt för mig i skolan och så när vi inte kan träffas. Jag blev mobbad när jag började 0:an, och hade inga riktiga kompisar som faktiskt var snälla. Sen träffades jag och, eh … vi kallar henne C.

Så träffades jag och C, eftersom jag då bodde där hon bor och fick bli skjutsad till skolan som låg 3 mil bort. Så vi blev kompisar, och jag blev typ förvånad över hur snäll hon var, och av någon konstig anledning tyckte hon om mig lika mycket som jag tyckte om henne. Nu är vi som syskon, vi har känt varandra sen vi va 7, och hon är den bästa kompisen jag någonsin haft och nånsin kommer ha. Och det är det som får mig att bli lite typ orolig ... Hon är liksom allt man kan önska sig hos en kompis, och liksom det känns som att jag inte kommer hitta nån som är lika snäll och schysst som hon är. Inte för att jag skulle putta bort nån som inte är "perfekt", men liksom jag är lite orolig att det inte skulle bli samma känsla av äkta vänskap, som jag och C har.

För med henne kan jag va 100 % ärlig och mig själv, för hon accepterar mig och faktumet att jag har ADHD. Jag har väldigt svårt att skaffa nya kompisar, delvis för att jag är väldigt blyg om det är nån jag tycker verkar intressant eller schysst. Och jag är rädd att jag kommer utsättas för samma sorts mobbning som när jag gick i 0:an, 1an och 2an.

Jag brukade vara helt jäkla försvarslös när jag va yngre, jag kunde inte ens säga nej när någon frågade mig en basic fråga som typ "gillar du också balett?" Bara för att jag var rädd att dom skulle ta illa upp på något sätt om jag sa något annat än "ja" eller gjorde något annat än att nicka försiktigt.

Nu är jag äldre, och kan stå upp för mina åsikter. Men jag är fortfarande rädd att jag kommer träffa någon som är väldigt framåt och som verkar schysst, men som visar sig vara ett jäkla kontrollfreak, och att jag blir blind för det, bara för att jag är så desperat efter att ha någon att vara med på vardagarna när C och jag inte kan träffas.

Det var min lilla story, det.

/Anonym