Miste min vän i självmord

För att göra en lång historia kort, jag miste en av mina förut bästa vänner i självmord.

Det började med att vi spelade ett spel liknande Habbo Hotel och träffades på ett rollspel. Ägaren av detta rollspel kom att bli min närmsta vän de kommande månaderna. Vi tillsammans med några andra rollspelade nästan ett år, sedan bestämde oss för att ta en paus på obestämd tid.

Men jag och ägaren skrev med varandra på Skype och skypade några gånger och spelade även andra spel, hon skickade massa länkar till andra spel vi kunde spela och trots hennes lite motsägelsefulla attityd så avgudade jag henne. Tills en plötslig dag då vi omedvetet skrev de sista meningarna till varandra.

Jag tänkte först inte särskilt mycket på det utan jag märkte genom att hon inte hade varit inloggad på något av spelen. Jag tänkte först att hon kanske glömt lösenordet, men ju längre tid det gick så slutade jag tänka på henne tills en dag då jag helt enkelt sökte på hennes för och efternamn, jag kom in på hennes ask där meddelandena till henne var kränkande och främlingsfientliga.

Bland annat stod det "Gå och ta livet av dig, din jävla emofitta.". Senare samma dag kom jag in på hennes Facebook, som inte var ett vanligt konto längre utan hade gjorts om till minnessida. Jag läste att min före detta bästa vän hade hoppat framför tåget.

Sorgen jag kände då var den värsta jag känt, min fina underbara ängel var död och hade varit det i drygt ett år utan min vetskap förutom det att en av rollspelsvännerna hade lite lågmält skrivit till mig att det gick rykten om att hon hade tagit livet av sig, vilket jag inte trodde på men förberedde mig för det värsta. Men det går inte att förbereda sig för ett dödsbesked, det känns i vilket fall som helst.

Jag läste detta i skolan innan den första lektionen började och blev så himla ledsen att jag glömde bort tiden och blev sittandes där på trappan tills vår lärarkandidat hittade mig. Efter ett samtal med honom jag aldrig skulle kunna ta med min lärare kände jag mig relativt okej igen. Han sa att vart hon än är nu, så har hon det förmodligen mycket bättre än vad hon hade det här. Och det tror jag också, jag är stolt över att hon orkade så länge och hon förtjänar att slippa det som tyngde ner henne.

Transpersonen