Jag längtar efter mina vänner

Jag är en tjej på 15 år och detta är en historia om mitt liv. Jag är en blyg person. Jag avskyr att prata framför eller med människor jag inte känner eller inte litar på. Jag umgås knappt med mina vänner utanför skolan. Jag brukar inte ha något problem med det utom på sommaren.

Jag nådde igår ut till mina vänner (det är sommarlov just nu) och frågade om de ville göra något nästa vecka. En av dom sa vet ej och den andra sa ja. Men det var allt. Jag avskyr det.

Jag är helt ensam i 10 veckor. Jag kan stå ut med dom korta loven men sommarlovet är en pina för mig. Jag har börjat längta efter att skolan ska börja. Jag har planerat att jag ska byta hårfärg och bete mig helt emo (jag ville byta hårfärg men nu har jag en plan med det) när jag kommer tillbaka. Det ska bli kul att se deras miner och om dom inte vill umgås något under lovet sa jag säga att det är på grund av det jag blev helt emo.

Nu kanske ni tror att dom är dåliga vänner men dom är bäst. Jag vet bara inte hur jag ska nå ut till dom när vi inte går i skolan. En av mina vänner kan alltid hjälpa mig genom mina svåra tider och kommer alltid att förstå mig.

Jag vet inte vad jag ska göra för att nå ut till dom. Jag spelar även basket i ett lag där jag knappt vågar prata med någon av tjejerna i laget om vi inte är på t.ex cup för att då bygger jag upp mitt mod att prata och umgås med dom. Jag avskyr att vara så blyg som jag är. Jag avskyr det.

Tjej, 15 år