Jag är rädd för hur det ska bli i skolan

Hela mitt liv har jag haft vänner, fram till sjuan. I sexan började jag på en ny skola för min förra gick bara upp till femman. Jag fick snabbt nya vänner som jag hade såå roligt med och kunde umgås mycket med.

Allt rullade på och jag var bara allmänt glad, oftast. Jag började bry mig om hur min kropp såg ut, jag har alltid varit underviktig och det är jag nöjd över på något sätt, men jag såg inte hur smal jag egentligen var, jag ville ha mer tight gap, finare rumpa och större bröst. Jag började få mer och mer ångest över min kropp för jag såg hur fina kroppar mina vänner hade.

Sen började sjuan, och här började jag må SKIT. Jag blev utfryst, av mina nya vänner och vännerna från min förra skola, dom jag hade delat allt med. Dom frysta ut mig TOTALT och hade jag tur så kunde jag iallafall sitta med nån på lektionen. Jag tänkte, är det mig det är fel på? Är det min kropp? Mitt utseende? För jag börjar få mer finnar? För jag inte är lika bra och fin som dom?

Jag mådde inte alls bra då, jag såg ner på mig själv och trodde aldrig jag skulle bli den glada tjejen jag varit innan detta. Men när jag mådde som skit, lärde jag känna 3 andra i min klass. Dom var hur snälla som helst och vi blev som ett gäng! Liksom varför skulle jag svansa runt efter de som hade fryst ut mig, mitt "gamla gäng" alltså.

Och det blev HUR mycket bråk som helst mellan mitt "nya gäng" och mitt "gamla gäng" som hade fryst ut mig. Lärare blandades in, så mycket drama och bråk det var i sjuan asså, herregud. De flesta bråken var så sjukt onödiga bara, vissa bråk var genom internet, hur vi hade skrivit om varandra.

Nu är sommarlovet snart över och jag ska börja åttan om 15 dagar. Jag har förlorat en vän från mitt "gäng", en annan från "gänget" ska byta skola, den tredje i "gänget" är oftast inte i skolan pga problem med socialen osv. Jag har sån ångest nu!!

Hur ska jag klara åttan om den kommer vara likadan som i sjuan, fast att jag är ensam nu? Mitt "förra gäng" har fortsättit att skriva skit om endast MIG på ask och instagram på bilder på mig.Är detta mobbing?

För jag kommer och har knappt nån på min sida längre. Och jag har aldrig varit den dryga, jag har varit en glädjespridare mot de jag gillar, de jag gillar minde skiter jag bara i, jag droppar aldrig kommentarer oavsett vad jag tycker om den personen. Jag tror inte jag kommer klara åttan om jag kommer stå där helt ensam och svag.

Jag har gråtit nästan hela sommarlovet för jag VET att åttan kommer bli som sjuan, de kommer inte ge sig för de kommer fortsätta hålla på mot MIG. Vad ska jag göra?? Jag HATAR att snacka med folk om hur jag känner, jag vill inte visa mig svag.

Nu när jag känner mig så pass ensam så vem ska jag prata med? Mina föräldrar frågar aldrig hur jag mår, de kommer aldrig till mig på dagarna när jag sitter ensam på mitt rum. Jag har för det mesta bara gråtit, haft ångest och trampat ner på mig själv detta sommarlov. Jag orkar inte mera, jag trodde aldrig jag skulle komma till denna punkt då jag mår skit.

Jag är på botten nu. Jag är inte stark längre. Jag är ensam och hatad av så många, även fast jag inte gjort dom något.

Fyfan asså :/

Anonym