Mobbad på skolgympan

Jag har blivit under hela min gång i mellanstadiet något sjukt kränkt och mobbad. En av dessa gånger vill jag dela med mig av. För jag vill bli hörd, och få min historia publicerad. För det kan hjälpa andra, och kanske även hjälpa mig.

Om några dagar börjar jag högstadiet med samma klass som jag har gått i under hela mellanstadiet. Kanske kommer jag bli mobbad igen under skolgympan. Kanske kommer saker och ting bli bättre. Jag kan hoppas i alla fall på att gudarna vill mig väl.

Jag gick i sexan. Det var tisdag och idrott en timme efter lunchen och lunchrasten. Vi hade idrott och spelade basket med lag. Vi var i två lag, och jag var med ett lag med personer i min klass som inte ville mig väl. Inte heller den dagen skulle dom vilja mig det.

Jag är inte särskilt bra på idrott, men jag försökte som alltid vara med på basketen och gjorde mitt bästa. En enda gången under en och en halv timmes basket på idrotten var det en som passade mig, när idrottsläraren hade bett denna att göra det. Då fick jag basketbollen flygandes mot mig, men innan jag hade fångat den, innan jag ens hade fått chansen att fånga den, kom en kille ur min klass och slog bort bollen från mig, och tog den.

Han var bra på basket, och satte utan problem ett ytterligare mål. Mitt lag blev då väldigt arga och irriterade för att jag inte tog bollen och bidrog till att killen gjorde mål. Det var det började för den gången. Dom sa inget till mig, men blickarna mot mig skulle ha dödat mig, om blickar kunde döda. Basketen fortsatte och jag fick aldrig bollen passad till mig igen. Istället slutade det med världens bråk, och nästan hela klassen som var med under idrotten var emot mig, förutom min enda, äkta vän som var med på idrotten.

I den sista halvtimmen under basketen så fick jag nog, och gick under en fullt spelande basketmatch in i ett förråd med bollar, rep, ringar och andra saker man kan använda under en idrottslektion. Förrådet låg bara en bit bort från gympasalen, så jag gick utan problem direkt in dit. Där var jag i tjugo minuter innan idrottsläraren kom och sa att basketen var slut och att det var dags att avsluta lektionen tillsammans som alltid.

När jag kom ut satt alla vid bänkarna i gympasalen och såg upprörda ut, och vissa gav mig dödande blickar. Jag satte mig ner och förstod att dom hade pratat om mig med idrottsläraren, tjugosju elever, om mig. Om vad jag hade gjort, och att jag "stod för mycket still" och "är inget att ha i laget".

Jag minns faktiskt nu i efterhand att jag hörde tjafset i gympasalen från förrådet jag var i, och vad dom sa om mig. Det var helt enkelt en lektion där jag blev kränkt, mobbad, och hotad med dess blickar.

Och min idrottslärare brydde sig inte. Inte alls. För efter avslutningen på lektionen gick jag till henne och sa att dom hade kränkt mig och frågade om hon ville hjälpa mig. Då skrattade hon och log. Sedan sa hon till mig, fortfarande skrattande "Jaha. Men vet du vad? Jag tycker du var riktigt elak mot dom, och att DU kränkte dom." Sedan skällde hon sakta men säkert ut mig.

Jag vill inte att någon ska få gå igenom var jag ha fått gå igenom. För det är mobbning. Och ingen ska få uppleva mobbning.

Kom ihåg att du är viktig, och att om du känner igen dig i min berättelse, så ska du aldrig sluta kämpa mot din rätt att slippa mobbningen. För det ska jag aldrig längre göra.

Anonym