Jag var utfryst

Jag har flyttat runt mycket och bytt skola många gånger. I fyran flyttade jag permanent till pappa och började på en ny skola. Där hängde jag med tjejgänget. En tjej blev jag särskilt bra kompis med och vi hängde hela tiden.

När femman var över bytte vi skola och klass och jag blev kompis med några nya tjejer. Hela sexan är det okej mellan oss fyra. De tre andra hänger mer, men jag tänkte att "bara jag har någon att hänga med".

I sjuan är de tre oslagbara. Jag finns inte med i bilden. De börjar prata om sådant jag inte har varit med på och de blir feminister. (Vilket jag verkligen respekterar, faktum är att jag knappt visste vad det var då) Men jag blir mobbad.

Inte mobbad som doppad med huvudet i toaletten-mobbning, utan genom utfrysning. De bråkar på mig och bjuder mig inte på deras partyn. Slutar fråga om jag vill åka med dem på morgnarna och helt enkelt fryser ut mig.

En dag släpper jag allt. När mina föräldrar kommer hem berättar jag om vad de gör mot mig. Som tur är har jag bra föräldrar som frågar om hur de kan lösa det här. Till slut blir det snack med mig och läraren. Tjejerna får komma in en och en så att de inte kan gadda ihop sig.

Den ena tjejen medger att det kanske blir för mycket mellan dem Ibland. Den andra tycker att det är mitt fel eftersom jag inte frågar om jag får hänga med. Och tjej tre tycker jag verkar borta ibland.

Såklart jag inte frågar om jag får hänga med när jag tröttnat! De har aldrig heller frågat mig och då känns det som om jag är påträngande. Det blir bättre ett tag och sedan är jag utfryst igen.

I åttan byter jag klass. Jag har två kompisar från min spanskaklass och får en till tjejkompis i den nya klassen. Vid det här laget är jag lycklig. Slippa vara blyg. Kunna vara den jag är och få PRATA.

Så nu hänger jag med en tjej som är som jag. Som är sig själv.

Med den här berättelsen vill jag säga att mobbning kan vara olika och att det alltid finns en lösning. Var starka och var inte rädda för vad andra ska säga eller har sagt.

Folk kommer ändå alltid snacka, så gör det bästa för dig. Men kom ihåg att alltid ge situationen en andra chans!

Anonym