Du är värd tusen gånger bättre

Jag var i ett väldigt dåligt förhållande i 7 månaders tid. I början var han super snäll och gullig, jag trodde han var den rätta och jag var jätte kär. Han sa så snälla saker, hjälpte mig med allt och var bara en allmänt bra pojkvän. Jag kände mig jätte lycklig med honom, det kändes perfekt. Men strax därefter så började han först att trycka ner mig, han klagade hela tiden på mig och sa att jag var ful och fet osv.

Jag hade aldrig fått höra det från någon kille jag varit med innan så jag tog jätte illa upp. Jag skämdes över hur jag såg ut och jag kände mig så sjukt ful och värdelös när jag var med honom, de gick så långt att jag kunde inte ens visa min kropp för honom längre vilket han blev arg för. Vårt förhållande blev bara sämre och sämre men min kärlek till han fanns fortfarande kvar.

Han blev sen mer och mer svartsjuk, överkontrollerande och våldsam. Om vi var ute och blev osams kunde han skrika till andra människor som gick förbi att jag var en hora och att jag var billig och bara trycka ner mig på alla sätt som fanns. Första gången han slog mig så började han bortförklara sig och sa "jag menade inte så, det blev fel" och jag trodde på det.

Han började flippa ur för minsta lilla sak jag sa och det blev slagsmål hela tiden, och han vart värre och värre för varje gång. Jag trodde han älskade mig och jag älskade ju honom så jag ville inte lämna förhållandet, istället var jag sjukt naiv och tänkte att allting skulle bli bra. Men han blev bara mer och mer respektlös, han spotta på mig, använda saker jag berättat för honom i förtroende emot mig.

Han gjorde ALLT för att förstöra mig. Han låste in mig och tog min mobil och mina nycklar för att han ville vara säker på att jag inte träffa någon annan, han behandlade mig som sin fånge och gjorde andra sjuka saker. Jag fick mitt wakeup call när han slog till mig på näsan så jag började blöda och skallade mig i ögonbrynet.

Jag hamnade i chock och fattade inte varför för jag hade inte gjort någonting men vid de här laget så var jag ganska van att bli skallad och få smällar så jag gick bara och la mig. Dagen efter när jag vaknade hade jag en sne svullen näsa, en stor blåtira och ett sjukt svullet ögonbryn, det var då jag insåg mitt misstag.

Jag hade aldrig sett såhär illa ut när jag fått stryk och mitt hjärta krossades i tusen bitar när jag såg vad han gjort. Han gav mig blåmärken ofta men aldrig såhär illa. Det värsta var inte såren eller blåmärkena för fysisk smärta läker av sig själv men inte det psykiska. Han hade manipulerat mig så mycket att det behövde gå så långt innan jag förstod vilken kille han egentligen var och det var inte den killen jag blev kär i, för han fanns aldrig.

Det var bara en roll han spelade. Jag visste väl hela tiden egentligen att det inte var riktig kärlek, men jag ville nog inte inse det. Jag skulle ha lämnat direkt, för om man älskar någon så vill man inte skada den personen. Jag hade inga vänner vid min sida och jag var väldigt ensam den här perioden så det blev att jag inte våga lämna heller för jag orkade inte med ensamheten.

Om någon sitter i samma sits som jag gjorde, LÄMNA HAN! Han kommer inte ändra sig, du är värd tusen gånger bättre! Det finns så många andra killar som skulle ge dig det du vill ha och förtjänar och aldrig skada dig. Ingen sorts kärlek ger fysiska skador, dåligt självförtroende eller psykisk ohälsa.

Jag är så sjukt glad att jag fick styrkan att lämna honom, tack vare min familj. Dom enda som fanns där för mig under den hemska tiden! Det finns mycket hjälp att få och jag ska bygga upp mig själv igen starkare än någonsin. 

Anonym