Vill att vi ska leva för evigt

Det finns saker som jag blir ledsen över. Som tanken på att jag än dag inte kommer att leva längre. Jag kommer vara borta, inte finnas mer. Jag, Lilja kommer inte kunna känna något, kommer inte kunna se eller höra ett endaste dugg. Jag kommer inte kunna komma ihåg mitt liv som jag levt. Alla minnen av Martin, min allra bästa vän och pojkvän kommer att vara borta. Den tanken på att jag inte kommer att får vara tillsammans med honom så länge som universum existerar, att alla minnen av honom kommer att försvinna från min hjärna, att VI inte längre kommer att vara vi gör mig ledsen. Ja, ibland deprimerad. 

Han och jag är det vackraste som finns och som någonsin kommer att finnas. Ibland drömmer jag att efter jordens undergång så kommer vi att överleva. Jag ser framför mig hur vi hand i hand reser genom det oändliga universum, för alltid för evigt. Det är så jag vill ha det. Det är min högsta dröm! Men jag vet att det inte kommer att bli så. För han och jag är precis som alla andra bara vanliga människor. Och vi lever inte för att kunna stiga upp bland stjärnorna för att sedan leva vidare efter döden. Vi lever för att en dag lötsas upp och aldrig mer bli det som vi var.

Lilja, 18