Jag tänker på allt

Jag är en tjej som tänker väldigt, väldigt mycket på allt möjligt. Jag tänker på krig och orättvisor, hur bra vi i exempelvis Sverige har det, men också hur dåligt vi har det. Jag tänker på feminism, på politisk korrekthet, på vad som händer efter döden.

Jag tänker på meningen med livet, jag tänker på varför vi ens existerar. Jag tänker på ifall allt verkligen är en slump? Jag tänker på hur otroligt underbar men samtidigt otroligt hemsk världen och vårt samhälle är. Jag tänker på att man aldrig riktigt kan vara sig själv, att man "vänder kappan efter vinden". Jag tänker på min framtid, på mina ångestattacker.

Jag tänker på en väldigt speciell kille som jag trodde skulle bli en del av mitt liv men som jag inte riktigt vet vart jag har längre. Jag tänker på alla underbara människor i världen som jag aldrig kommer träffa. Jag tänker på alla mina vänner, min familj.

Jag tänker på allt i hela världen som händer JUST NU. Folk som föds, som dör, som är otroligt ledsna eller otroligt glada. Jag tänker på hur vi har byggt upp vårt samhälle. Jag tänker att hela livet bara är meningslöst när man ändå ska dö sen. Jag tänker på att jag inte passar in, att jag är annorlunda.

Trots att jag gömmer allt bakom en glad mask, jag har liksom fått den rollen, den populära, den bekymmerlösa. Men i hemlighet, när månen står som högst på himlen och Håkan Hellströms röst ekar i mitt huvud. Då tänker jag på allt detta.

Lucia, 13