Jag är så ledsen, besviken å arg!!! Varför är jag överhuvudtaget med dem? De är inte ens mina riktiga vänner, de bryr sig inte om mig, de ser mig inte, de säger inte ens mitt namn! Trots det håller jag fast vid dem! Det är svårt att acceptera sig själv när man är med folk som inte kan acceptera en.
Jag är med den där gruppen i skolan, gruppen av härliga personer som får mig att må skit. De säger att alla är lika värda och de bryr sig om alla utom mig. Skulle de bry sig skulle de sitta hos mig när jag satt ensam, trösta mig när jag var ledsen och kunna säga mitt namn. Men allt de gör är att få mig att känna mig misslyckad, ensam och ledsen. Men det är ju inte så att jag måste vara med dem, så på något sätt är det ju mitt eget fel, men jag känner mig ju så ensam annars och jag vill ju bara känna gemenskap.
Har ni också känt att allt är helt fel. Vad man än försöker så blir det fel eller så hjälper det inte, jag har pratat med lärare och kurator om att jag känner mig utfryst men det hjälper inte, så antigen är det så här det ska var, kanske är det så att jag ska använda alla mina känslor och tankar till att inspirera någon annan eller kanske jag ska använda dem till att vara kreativ, men en sak vet jag, att en dag kommer jag träffa någon/några som gillar mig precis för den jag är. En dag...
Som Lady GAGA säger, I just wanna be myself and I want you to love Me for who I am
