Våldtagen som barn

Det jag ska berätta hände när jag var liten, jag är nu 14 år (kille). Min bror hade ofta en killkompis som sov över hos oss, de är 7 år äldre än jag. Jag var som sagt liten, och då drömde jag ofta mardrömmar. Just denna natt kunde jag inte gå in till min mamma och pappa för de hade låst dörren och min andra bror hade sin tjej på övernattning. Jag kunde alltså bara gå in till min bror som hade kompisen på besök.

När jag kom in i hans rum så sov båda, trodde jag. På väg mot min brors säng för att väcka honom så rycktes jag tag i armen! Jag blev så rädd att jag inte kunde skrika. Han ryckte ned mig i sängen och sa att min bror som sov så gott inte borde väckas. Han sa att jag istället skulle sova brevid honom om jag var rädd. Och rädd var jag, men inte längre på grund av att jag haft en mardröm, nej det var för att min brors kompis som jag knappt kände hade ryckt ned mig i hans säng och bett mig sova med honom. Jag var så chockad att jag inte vågade säga emot så jag låg kvar.

Efter en stund, när jag hade blivt lugnare, så kände jag att mina kalsonger var på väg att dras ner. Jag var fortfarande rädd (tänk er en person, sju år äldre än du när du är liten, då är man rädd) så jag vågade inte göra något utan lät honom göra som han gjorde. När han dragit av mig kalsongerna tog det ett bra tag innan nåt mer hände. Det var först när jag tänkte sätta på mig dem igen som hans stora äckliga händer började tafsa på mig och tog mig på könsorganet och höll på så en liten stund. Sen tvingade han mig att suga av honom, fast jag försökte hålla ihop tänderna så gott jag kunde. Efter det knuffade han mig ur sängen och jag gick in till mig.

Jag som var så liten fattade ju knappt att det hände eller vad som hände. Jag var nog chockad tror jag. Men jag vet att jag inte sov en blund den natten. Och dagen därpå när jag skulle gå ner i tvättstugan kom han också ner. Och där, trots att alla var vakna på övervåningen och vem som helst kunde komma in, började han tafsa. Och så satt han typ på huk, naken, och lyfte mig så att jag satt på honom. Jag minns att jag sa: "Vänta! Det kommer någon!" Fast i själva verket så gjorde det inte det utan det var min undanflykt. Så tog jag på mig kläderna och sprang iväg.

Jag har aldrig ropat eller skrikit när han har hållit på, jag har inte vågat men ändå liksom försökt att få honom att stå emot och att sluta. Och jag har aldrig sagt detta till nån på grund av jag känner mig äcklad och ja... Fortfarande idag känner jag mig äcklig av det som hände med en kille som var så mycket äldre än jag.

Men jag vet att jag sa till en person en gång och det var min kompis som också var sju år äldre och gick på samma skola som dem, men henne var jag mycket bättre vän med. Jag sa till henne att något hemskt hade hänt mig, jag sa att han hade tvingat mig att... och så ville jag inte säga ordet så jag skrev på ett papper: "suga hans snop". Men eftersom jag hade skrivit "snop" istället för "snopp" så förstod hon inte så jag skrek "Snopp!" och hon tog det liksom inte seriöst. Men dagen efter sa hon att hon hade slagit till honom med en pärm i huvudet och skällt på honom.

Sen blev det inget mer med det för jag förstod ju inte allvaret i det hela så jag nöjde mig med det. Men nu när jag är äldre så fattar ju att det måste räknas som våldtäkt. Ändå har jag inte berättat för någon och det mår jag dåligt av. Men för att slippa bära så mycket, har jag sagt till en kompis att jag hade sex när jag var liten (men inte med vem eller med vilket kön). Hon förstod mig och sa att jag inte behövde berätta mer om jag inte ville. Därför har jag henne som min bästa vän, för att hon förstår.

Alla ni som råkar ut för nått hemskt: Ni måste ha någon som accepterar er och som ni kan lita på, även om ni kanske inte vill berätta allt.

Anonym