Känslan av att inte bli betrodd

Jag kommer från en liten stad där alla känner alla. Jag har inte haft världens bästa uppväxt, men jag har ändå levt efter de förutsättningar jag haft och har nästintill uppfostrat mig själv till den jag är idag. I fyran-femman började mina ätstörningar när mina föräldrar separerade och skaffade nya partners.

Det jag ville komma fram till var när jag blev våldtagen både fysiskt och psykiskt. Av en sådan där "barndomsvän”. Vi hade varit på födelsedagsfest och jag skulle sova över hos en kompis. Vi kom in i huset och jag gick direkt in och la mig på soffan, fick täcke och kudde och somnade tvärt.

Jag vaknar av att jag gungar fram och tillbaka och att någonting inte känns rätt. Jag känner hur någonting far in fram och tillbaka inne i mig. Jag vänder mig och ser då min barndomskompis ligga där med ett flin.

Jag kommer i chock fattar ingenting, men jag skriker då på min andra kompis, han som äger bostaden, men jag får inget svar. Jag ber honom att gå därifrån och det gör han.

Jag ligger kvar där i soffan helt tom på ord, fattar inte vad som hänt. Efter en stund ringer min telefon. Det är min dåvarande pojkvän som berättar en väldigt tråkig händelse vilket gör att jag glömmer bort mig själv lite för en stund. Jag slumrar till och vaknar sedan upp igen efter någon timme.

Jag går till toaletten och märker hur blött det var där nere och att det luktade något fruktansvärt. Jag tvättar mig lite fort, sen går jag ut från toaletten och möts av de båda som har vaknat. De hjälper mig att leta efter min skjorta och sen går vi vidare mot stan.

Jag går en bit bakom dem, jag var ju fortfarande i chock och undrade om det egentligen var en mardröm. Vi skiljs åt och jag möter upp min dåvarande pojkvän. Vi går sakta hemåt mot min mamma. Han pratar om den tråkiga händelsen och jag försöker vara så normal som möjligt trots det som hänt.

Vi kommer innanför dörren hemma hos mamma och jag berättar för henne vad som hänt och ber henne att inte berätta för min pojkvän än. Det går några timmar så skriver jag till en tjejkompis att komma på en cigarett.

Jag berättar för henne också och sedan bestämmer jag mig för att skriva till honom för att få en "upprättelse" om man kan kalla det så. Han skriver och ber om ursäkt. Det är då jag fattar vad som verkligen har hänt. Min mamma skriver till honom hur besviken hon är på honom och så vidare.

Dagen efter berättar jag för min dåvarande kille, han blir helt uppåt öronen. Han både skriker och gråter, det är ju som sagt så overkligt. Han ger mig två val, att antingen anmäla eller skulle han "fixa" på annat håll.

Nu var det tisdag, jag hade ringt om akuttid till gynekologen för jag ville kolla mig för alla sjukdomar som fanns. Jag kom in där och de kollade på mig naken. De kollade varenda liten del av min kropp så nära som möjligt, det var så obehagligt!

Sedan var det dags för gynstolen, jag bara låg där och försökte tänka på något annat. Som om det skulle vara lätt?! Doktorn frågade mig om jag hade duschat och det hade jag ju, klart jag duschat!

Han fortsatte att topsa mig, sedan fick jag ett dagenefterpiller och de tog blodprov.

Onsdagen kom, jag och min kompis stod och rökte. Sen sa hon att hon kunde följa med till polisen. Och då bestämde jag mig. Vi åkte till polisen och fick sitta där på förhör ett bra tag. Jag fick lämna in mina kläder dagen efter.

*****

Det har nu gått några månader sen rättegången han blev dömd i och hovrätten fastställde domen ifrån tingsrätten. Så han sitter alltså precis just nu och avtjänar straffet. Folk tror att jag gör det för pengarnas skull. Då är frågan: Finns det ens så mycket pengar i världen som skulle kunna ersätta det ärr jag har som aldrig kommer kunna repareras?

Folk tror att jag var med på det. Men, jaha, varför sa han ingenting om det i förhören då? Varför sa han att jag sov när han la sig bredvid mig och frågade mig om det var okej, men jag svarade inte?.

Första förhöret erkände han våldtäkt, men att han inte kommer ihåg något. I något annat förhör sa han något liknande som "jag kände att jag hade gjort något dumt och varit inne i henne."

Vuxna människor som sitter och spyr galla över mig på både internet och till andra. Att ni inte skäms?  De hittade hans DNA inne i mig och på mina trosor, han har erkänt till mig och mamma på facebook. Hans förhör ger olika berättelser och varför det? Jo, självklart för att försöka skydda sig själv!!

Det är just NI som gör att ingen vågar anmäla. Var ni där, så att ni vet att han är oskyldig? Jag berättade precis det som hänt, gick till sjukhuset för att göra en undersökning efter sjukdomar

.Jag har blivit våldtagen, men det är JAG som får ta all skit av alla medmänniskor och hela Flashback är jag utpekad som "horan"!

Anonym