Jag anmälde aldrig våldtäkten

När jag var 15 år så blev jag våldtagen, av en 11 år äldre man. Jag hade förtroende för honom och trodde att han var min vän.

Jag var sårad för att en dåvarande pojkvän just gjort slut med mig. Jag var förkrossad. Ett brustet hjärta som desperat sökte efter någon som kunde förstå smärtan. Han var så pass mycket äldre än mig och jag tänkte då att han om någon kommer förstå, för han verkade förstå mig så många gånger då vi skrev med varandra på internet. Han berättade hur speciell jag var, hur vacker jag var …

Första gången han tog kontakt med mig var efter en teater som jag medverkade i som han såg. Han skrev att jag var söt och att jag var finast av alla på scenen, och precis i den stunden som han skrev dom orden till mig var när jag behövde höra dom som allra mest. Jag blev så oerhört glad av att höra dom orden, och av någon anledning så blev jag extra glad att det kom från en äldre kille.

Vi skrev dag som natt och vi pratade i telefon hela tiden, han blev nästan som en storebror jag aldrig haft. Han bjöd mig och mina kompisar på mat, han köpte ut alkohol till oss och lät mig inte betala.

En kväll när jag var ensam hemma mådde jag extra dåligt och var väldigt nedstämd, och vi pratade med varandra som vanligt i telefon mitt i natten. Jag och en kompis hade dessutom varit dit samma kväll och hämtat alkohol som han köpt åt oss. Han övertalade mig att ta min vespa och köra hem till honom igen, men denna gången ensam.

Han lovade att vi skulle prata och att vi skulle se film och käka godis och läsk. Jag tyckte att det var kanske den bästa idén i världen, det var allt jag ville ha. Någon som skulle lyssna på mig när jag pratade om allt jobbigt som hänt. Väl där, sittandes i hans skinnsoffa med tron om att allt vi skulle göra var att hänga, så kom han över mig.

Jag minns än idag hans äckliga parfym, hur han pussade mina läppar och hur jag tänkte att okey en puss kan han få men inget mer, även fast jag innerst inne visste att jag aldrig hade något val. Men sen när han började ta på mig och klä av mig … det blev som att jag var paralyserad.

Han gick ner på mig och sedan bar han mig till sitt sovrum, där hade han samlag med mig, han våldtog mig och jag var stel som en pinne och sa inte ett ord ... jag skrek inte, jag sa inte nej. Jag sa definitivt inte ja heller. Jag var livrädd.

Efteråt klev jag upp, klädde på mig och drog utan att säga ett ord till honom. Han sa saker till mig men jag minns ingenting av vad han sa. Jag åkte hem igen och väl hemma så var det ingen som kommit hem ännu. Jag gick till duschen och satt där i minst 1 timma och bara lät vattnet rinna på mig, för jag kände mig smutsig, äcklig och billig.

Under den timmen bestämde jag mig för att förtränga alltihop och inte berätta för någon. Ingen anmälan gjordes och mina föräldrar visste ingenting. Efter några år kunde jag inte leva med det längre och jag berättade för mina föräldrar.

Jag är idag 23 år och jag lever med detta helt outrett än idag. Jag uppmuntrar alla som varit med om liknande att berätta på en gång och polisanmäl, även om inte förövaren blir straffad så har man iaf gjort något för att förhindra personen att fortsätta. Det gjorde aldrig jag, och idag är det inte bara jag som råkat ut för honom.

/Anonym