Han spred falska rykten

Den här historien handlar om något som hände mig för ett par år sedan, när jag var 15 år. Jag hade nyligen börjat få vänner och bli mer säker och social, jag fick vänner, gick på fester och kysstes.

I den umgängeskretsen jag hade då var det knappt någon som inte hade förlorat oskulden, utom jag. Jag var stressad över detta, och fick ofta frågan "vad väntar du på egentligen?". En del av mig ville få det överstökat, trots att jag inte ville. Jag kunde kyssas och hångla med killar, men så fort det började gå längre blev jag äcklad och behövde gå därifrån.

Den sommaren var jag på en resa med familjen, och jag berättade något för min syster som jag tänkt på länge men inte vågat säga till någon. Att jag trodde att jag kanske var lesbisk, att jag ville ha en flickvän, inte pojkvän. Hon tog det bra, och jag berättade för min familj som ärligt talat inte brydde sig speciellt mycket, bara jag var lycklig. Det fick mig att bestämma mig för att berätta för mina andra vänner.

Kvällen jag kom hem hade mina närmaste vänner fest för mig. En kille som jag kysst ett par gånger och som jag betraktade som min bästa killkompis och jag gick iväg och jag berättade för honom att jag nog var homosexuell. Han såg besviken ut men sa "okej".

Senare på kvällen somnade jag (ensam) i min kompis säng. När jag vaknade hade jag killkompisen bredvid mig, och hans fingrar i mig. Jag vågade inte röra mig. Jag ville bara springa därifrån och gråta, men låg kvar och låtsades sova. Det kändes så fel, så äckligt. Detta pågick i vad som kändes som en evighet. Jag hörde honom viska att jag inte var lesbisk. Jag knep till slut ihop benen, och han gick därifrån.

Tio minuter senare gick jag ut till de andra och sa hejdå. Jag kramade det som varit min bästa killkompis, och i chock började jag gå hem. Halvvägs hem insåg jag vad som hänt, och började skaka okontrollerat och fick andnöd. Jag lyckades ta mig hem till min bästa vän och berättade vad som hände. Hon blev så otroligt arg att vi nästan grät ikapp. Hon sa att jag skulle anmäla, men jag skämdes för mycket.

Killen vi var hemma hos berättade jag för ett par dagar senare, och jag har aldrig sett honom så äcklad. Han uteslöt gärningsmannen från vår umgängeskrets, men jag ville inte berätta för någon annan.

Killen som hade gjort detta blev förbannad, och berättade det för alla som ville lyssna. Eftersom jag inte ville berätta trodde många på hans historia att jag "ville". Det var hemskt att veta att människor trodde på honom och tyckte sämre om mig på grund av det, men jag hade min bästa vän och killen vi var hemma hos, och vi tre är än idag bästa vänner.

Hur som helst, jag kan än idag ha svårt att se det han gjorde som fel. Jag tänker på att jag hade kysst honom tidigare, och inte sa nej när det hände. Först ansåg jag inte att det var en våldtäkt. Men det var det, ibland kan även jag se det. Och oavsett om det är en främling eller vän, är det ett lika stort brott.

Och jag är fortfarande lesbisk, vilket dagligen bevisar det han spred som falskt. Jag ville inte.

Anonym