Sexuell läggning spelar ej roll

När jag var yngre hade jag vänner som retade mig för att jag gillade regnbågar. De sa att jag var gay. Trots att jag varje dag fick säga till dem att jag inte var gay, så tänkte jag aldrig riktigt på det. Men en dag så slog det mig; men visst har väl jag alltid tittat på söta tjejer ibland? 

Jag hade aldrig tänkt på min sexuella läggning förut, jag har alltid bara tänkt att jag är jag utan att riktigt fundera på det. Aldrig har jag behövt sätta ord på vad jag är för något. Så när jag insåg det fick jag aningen av en panik känsla. Inte för att jag inte ville vara bi, utan för att det kändes som att jag just stängt in mig själv i en låda.

Det spelade inte roll vad det stod utanpå lådan, "bi" "straight" eller vad som helst. Jag ville helt enkelt bara inte vara i en låda. Efter ett tag vande jag mig. Jag insåg att jag bara är jag, jag gilla alla, jag kan bli kär i alla. Men dock så visste ju inte någon om det här än. Jag måste säga att jag var lite nervös, men det var inte nåt jag planerade.

En dag i bilen så nämnde jag bara till mamma att jag tror jag är bi. Mamma tog då tid på sig att förklara att hon älskar mig vad jag än skulle vara, att det är okej att gilla vem som helst och att man blir kär i en person, inte ett kön och det var helt rätt. Ett tag senare, också i bilen men med pappa så nämnde jag det. Pappa sa "du ska nog inte berätta det för mamma", och var helt accepterande.

Jag berättade ju såklart att mamma redan visste. Så, det var alla jag behövde berätta för. Men en dag hörde jag min bror säga "tänk om vår systerdotter blir lesbisk". Och jag sa "jag är ju det" och han sa ju förstås "va?" och jag svarade "ja, halv lesbisk menar jag".

Min bror verkade inte så accepterande. Han hytte med näven och undrade om det var sant. Det var andra i rummet och jag sa att jag var bi, och att det inte var nåt konstigt med det. Han låtsades som att han skämtade, men han hade nog svårt att släppa det för han fortsatte nämna det i en månad eller så.

Men ingenting hemskt hände, och min mamma och pappa som ofta frågar om pojkar har nu börjat rätta sig och sagt "eller tjejer?" också. Jag är inte rädd att säga vad jag har för sexualitet, men egentligen så tycker inte jag att det spelar så stor roll. Jag tror att jag är pansexuell. Jag har läst om det och allt jag vet är att det betyder att man gillar alla, vare sig de är killar, tjejer, eller transpersoner. Och om jag ska sätta mig i en låda så tror jag nog att det är den.

Anonym