Kalla mig för Isabell

Hej!

Jag är en trans-tjej och jag kallar mig själv Isabell även om jag inte gått officiellt med det så kallar mina närmsta vänner mig för Isabell. Men i alla fall...

Det började när jag var 12 år då jag började ifråga sätta min identitet och jag tänkte så mycket på det att jag blev deprimerad. Jag började prova mammas underkläder när mamma och pappa inte var hemma och jag reflekterade över mitt liv, (jag vet djupt) jag har aldrig varit riktigt en kille. På dagis klädde jag alltid upp mig i tjej kostymer och när vi lekte rollspelslekar så var jag alltid i en kvinnlig roll.

Mina föräldrar blåste av det som en fas när jag berättade för dem när jag var 13. En månad senare försökte jag ta mitt liv. Men jag insåg att det inte var värt det och att det fanns saker att leva för. Sen försökte jag passa in som kille vilket ledde till mer depression och så. Sen vid 14 år kom jag ut till mina vänner och dom stöttade mig.

Så nu sommaren 2017 tog jag kontakt med en terapeut och pratade mycket med henne och hon fick mina föräldrar att skriva på en remiss till BUP och det är där jag är nu och jag hoppas att jag får remiss till specialistteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus och får hormonbehandling.

Tack för att ni läste <3

/Isabell