Så insåg jag att jag är bisexuell

Hejsan.

Jag är en bisexuell tjej på 14 år, och jag vill berätta för er om hur det gick till för mig att inse det.

Det började faktiskt redan i januari 2016, då jag var tillsammans med en kille i min klass. För tillfället gick jag i sexan, och det var inget bra förhållande. Ett sånt på lågstadienivå ni vet. Vi pratade knappt utom på mobilen och det var bara så sjukt stelt mellan oss. En kväll snackade jag med min bästa vän, och plötsligt sa hon: "Ibland undrar jag om du är lesbisk."

Vi skrattade bort det och jag tänkte inte på det fram till jag började sjuan. Min förra pojkvän hade gjort slut med mig i mitten på sexan ungefär, och jag var nu tillsammans med en annan sedan sommaren. Hela den tiden var ganska rörig och jag mådde dåligt.

Min dåvarande pojkvän började nian när jag började sjuan, det var ett ganska stort åldersgap, men jag har alltid känt mig äldre än jag är, så det gjorde mig inget. Snart gjorde vi i alla fall slut, och det tog mig ganska hårt. Jag började åter igen må dåligt och jag saknade honom så mycket.

I min klass går en tjej. Jag hade hittat ett ganska stort kompisgäng, men hon var speciell. Jag gillade henne riktigt mycket, och det var på ett sätt jag aldrig upplevt. Det kändes precis som när jag gillat killar, en varm känsla som gjorde mig så glad när jag såg henne, men jag blev också svartsjuk och nästan desperat.

Jag minns hur en gång när vi alla sov över så hade jag ganska klumpigt och odiskret propsat på att jag skulle sova på madrassen bredvid hennes, för att jag tyckte det var "mysigare att sova på luftmadrass än vanlig".

Det var då jag faktiskt började undra över min sexualitet, jag visste om de olika, och trodde först att jag var lesbisk varpå jag fick skuldkänslor då jag ibland saknade mitt X, som då var kille.

Snart insåg jag att det fanns mer än bara gay och straight och tänkte att jag kanske var bisexuell. Först kändes det lite ovant, och jag vågade inte riktigt tänka mig själv tillsammans med en tjej. Jag berättade för min mamma och det kändes obekvämt, som att ha på sig nyköpta skor. Men efter ett tag insåg att jag hade haft rätt, jag var faktiskt bi. Det blev lättare att prata LGBTQ+ med min mamma till exempel.

Dessutom fick jag bättre självförtroende. Jag berättade för min bästa vän och hon sa att hon hade misstänkt det. Det sköna med att vara bi är att jag inte behöver känna några skuldkänslor, det är okej att gilla både tjejer och killar. Det känns naturligt nu.

Många av er kanske vet att ordet bög har börjat användas som ett skällsord? Det är något som gör mig så sjukt uppretad. Jag tror inte de som säger så förstår hur hårt det kan ta, jag är inte homosexuell, jag är bi, men det är ändå en förolämpning mot hela LGBTQ+ samhället, och det är sjukt! Det gör mig så ledsen att höra... Så jag ber er att sluta säga så om ni gör det, och visa för andra att det faktiskt inte är okej. 

14 år och bi