Jag har tappat hoppet

Vem jag är och vart jag kommer ifrån har ingen som helst betydelse. Jag har tappat livslusten, tappat glädjen och motivation till att göra de saker jag tyckte om. Livet känns helt meninglöst, tiden bara går förbi mig.

Jag har ingen att vända mig till. Det funkar aldrig bra att prata med mina föräldrar med mina tankar och jag vill inte dra över min hemska världssyn på mina tillfälliga "vänner" eller min flickvän. Jag ser inget värd av mitt liv eller mina känslor. Det finns inget nyttigt av mina tankar eller mina reaktioner. Livet känns fängslande och det kväver mig.

Jag ska ta studenten om 17 dagar och jag har sådan ångest för det här. Jag har klarat mina betyg men det är fortfarande ingen att skryta om. Jag vet inte vad jag vill göra efteråt och jag förstår inte hur folk trivs i det här samhället. Där det manipuleras och folk jobbar dagligen för att tjäna pengar. Utan pengar har vi inget.

Att säga att kärleken är viktigare är en lögn, för den kommer inte att mata dig eller att ge dig ett tak över huvudet. Den är absolut inte helt onödig, men inte så viktig som pengar. Det värsta med att må såhär är att jag vet att det är mig det är fel på. Majoriteten trivs och har mål. Men jag trivs inte.

Jag vill härifrån och tanken om att det finns hopp och saker som får mig att tänka till stör mig något enormt. Vart ska man hitta lycka när man tappat hoppet om samhället, sin familj och sig själv?

Kille, 18 år