Jag har social fobi

Det är förjävligt rent utsagt. Jag är rädd för sociala sammanhang. Åh herrejävlar vad jag fruktar dem. Bara nu när jag skriver om min sociala fobi får jag plötslig handsvett som lämnar våta fingeravtryck på tangenterna, samt svårare att andas.

Det började i början av högstadiet, då livet generellt började suga. Då puberteten tog extra fart och jag övergick från att befinna mig i det där underbara omedvetandet då man bara levde- jag bara var, bara existerade- till att mitt perspektiv vidgades och jag blev mycket mer medveten om min omgivning samt mig själv.

Mitt liv gick utför. Allt mitt liv bestod av gick uuuuuuuutför, vilket ledde till diverse typiska tonårsfas- sysselsättningar (självskadebeteenden) så att säga. You know the drill- självförtroendet och självkänslan gick down hill osv., vilket i mitt fall lett till överdriven självupptagelse, själviaktagelse, självkritiserelse medmera.

Rädslan för att inte bli omtyckt har skakat om mig rejält. De har fått mig att glömma mig själv, att bara bli besatt av tanken vad folk tänker om mig.

Vid konversationer blir allt så jävla fel och stelt. Jag kan inte koncentrera mig på samtalet eller att "bara leva i nuet" då jag så fort jag ska säga någonting får en ångestattack. Jag börjar skaka, svettas (framförallt handsvett), ångesten strålar ner i benen som gör mig ostabil, jag får problem att tajma in andningen i talet med mera. Jag tänker på hur personen ser mig; verkar jag "normal", duger jag?

Vid panikångestattacker eskalerar ovanstående nåså extremt. Då blir jag helt borta. Jag kan i princip inte prata, jag får yrsel, jag blir knäsvag och får ännu svårare att andas.

Då det sociala egentligen inte är huvudgrejen i en situation (tex. ett grupparbete i skolan) så är det ändå det sociala jag ser som själva huvud- uppgiften/utmaningen.

Jag tänker nästan alltid på framtida sociala sammanhang då jag inte befinner mig i dem, vilket gör mig galen. Jag kan inte släppa det.

Det känns som om det varit såhär så länge jag kan minnas, jag vet inget annat längre.

Det här är vardag. Fuck det här.

15, tjej (: