Jag har dödsångest

Dödsångest. Där har vi ordet.. Det där ordet som förstör mitt psyke in och ut.

Jag är så rädd, för att jag själv ska dö och för att personer i min omgivning ska dö. Vissa nätter ligger man där i sitt mörka rum med tårar rinnandes ner för kinderna och man håller för munnen för att inte skrika.

Alla kommer dö, varken om man vill eller inte.

Det som skrämmer mig mest med döden är att man inte vet vad som kommer hända. Blir allt svart? Kommer man till ett nytt liv? Kommer man till ett så kallat "paradis"?

Jag är bara så fruktansvärt rädd för att förlora människor jag älskar. Tanken av att allt jag älskar och kommer älska bara kommer försvinna någon gång, och aldrig, aldrig mer komma tillbaka.

Och att man inte vet när man ska dö. Kanske dör man imorgon? Inatt? Om en vecka? Om ett år?

Ibland får man vissa tankar som "om jag ändå ska dö någon gång kan jag lika väl dö nu istället", men så får man inte tänka.

Sen blir jag så rädd när man hör hemska saker på nyheterna, när folk krockat, folk som blivit kidnappade, att IS ska komma till Sverige, eller att man ska bli svårt sjuk eller att någon annan ska bli det, osv osv..

Som nu, nu ligger jag här i min säng igen och gråter och är livrädd. Fan..

Att leva gör mig rädd, men döden också. Jag står någonstans mittemellan. Jag är rädd för att leva för att tänk om jag skulle dö? Men jag är också rädd för då försvinner allt.

Önskar att jag inte kände såhär, för det tar sönder mig in och utifrån..

Anonym