Lyssna på kroppen

Allt började med ett antal hjärnskakningar i samband med en sport som jag då höll på med. Tröttheten var det klart värsta symtomet som jag fightas med än idag trots att det nu har gått över två år. Andra symtom kunde vara ljud- och ljuskänslighet samt fruktansvärd huvudvärk som även det fortfarande följer med mig.

Efter den sista hjärnskakningen så var jag borta från skolan i över en månad. Sedan gick jag halvdagar i ca en månad. Efter det så var allt frid och fröjd för det var äntligen sommarlov och jag kunde återhämta mig igen.

Året efter började också bra och allt flöt på igen. Jag hängde med i skolan och allt gick bra. Tills vårterminen. Då började jag med min älskade sport igen. Långsamt började jag må sämre igen, utan att riktigt märka av det. Sen så kom läkarbesöket.

Mamma var orolig och trodde att jag hade järnbrist för att jag var så trött och slö. Efter det så haglade det med undersökningar där inget visade något fel. Men jag mådde bara sämre och sämre. Kunde inte gå i skolan, inte träna, inte läsa, inte plugga... inte ens gå promenader.

Tillslut så kom vi på vad det var, efter över en månad av ständiga undersökningar, där sjukdomar om allt från vitaminbrist till cancer kom på tal. Jag var livrädd hela tiden och mådde sämre än vad jag trodde var möjligt.

Men vi kom iallafall fram till att jag hade gått in i väggen. När vi kom fram till detta så hade jag missat två månader av skola och det var ca två veckor kvar av terminen. Jag gick två halvdagar de två veckorna.

Nu har det gått lite knappt ett år sedan dessa vidriga månader och jag kan äntligen träna igen, gå promenader samt gå i skolan. Men bara begränsat, nu går jag ca 2-3 halvdagar i veckan och hänger med nöd och näppe med i alla ämnen.

Det är däremot okej, för jag gör det och mår bättre än förut.

Under denna tid fick jag dock aldrig hjälp av psykolog eller liknande, utan lämnades helt själv. Jag hade kanske önskat att jag hade fått mer hjälp och uppbackning, men jag klarar det ändå.

Nu kämpar jag på för att bli tillräckligt bra för att klara av gymnasiet som jag ska börja nästa år.

Jag hoppas att några med hjälp av denna text kanske inser att det inte är värt att gå tillbaka efter att ha mått dåligt. Man kommer bara att må sämre igen. Det bästa är att lära känna sin kropp och lyssna på den och att dra i bromsen innan det är försent.

Trött 15-åring