Skönt att sluta ljuga

När jag gick i femman eller sexan så började jag skämmas för vem jag var. Jag ville vara som alla andra, även om jag visste att jag inte var som de. Jag började ljuga för alla, till och med mina närmaste vänner, om vad jag gillade, vad jag gjorde på fritiden osv. Mitt liv blev en enda stor lögn.

När jag gick i åttan så började jag ångra alla lögner och saker som jag gjort och jag försökte hitta tillbaka till mig själv. Det var inte lätt, framförallt eftersom jag inte ville säga till alla om att jag hade ljugit för dem i flera år. Jag tog det långsamt som om jag bara förändrades.

När jag slutade nian så hade jag inte riktigt hittat tillbaka till mig själv än, men när jag började gymnasiet såg jag till att vara så ärlig som möjligt, och verkligen vara mig själv. Jag har dock alltid varit blyg och det har varit ett stort hinder för mig.

Jag har dessutom inte haft det bästa självförtroendet. Jag har aldrig tyckt att jag var särskilt fin och därför har jag aldrig trott att någon kille någonsin skulle bli kär i mig. Jag har alltid haft svårt att prata med nya människor, och att öppna upp mig för andra. Jag har därför haft svårt att visa för olika killar att jag har gillat dem, och jag har knappt vågat berätta det för mina vänner.

Jag har haft det väldigt jobbigt under vissa perioder i mitt liv. Men nu har nästan allting blivit bra. Jag har jättebra vänner, jag är kär i en kille som möjligen är kär i mig, och jag går i världens bästa klass.

Alla ni som känner igen er i att ni ljuger mycket för alla och inte vågar vara er själva, ta steget och stig ut ur det "normala". Bli er själva. Allting kommer bli mycket bättre då. Ni kommer bli starkare och bättre än alla andra.

"The woman who follows the crowd will usually go no further than the crowd. The woman who walks alone is likely to find herself in places no one has ever been before" (Albert Einstein).

Mycket starkare än innan, 16 år