Mina råd till dig som mår dåligt

Vem är det jag ser när jag tittar in i spegeln? Hon är rätt så lång, har fint volymfullt rödaktigt/blondaktigt hår lite längre än axellängd, har smal näsa, djupa blå ögon som skriker av frustration-rädsla-ångest om man kollar noggrant. Ögonen ramas in av ett par noppade, tunna ögonbryn som passar bra till ansiktsstrukturen.

Hennes osäkerhet syns rakt igenom genom hennes sätt att bara stå och röra sig framför spegeln. Hon är rätt så fin ändå. Eller? Fin hurdå?

Fan, repeterar hon X antal gånger viskandes för sig själv.

 Vi gräver lite djupare, till anledningen varför hon på insidan mår mycket dåligt. Till varför ångest klumpen i halsen och magen hindrar henne från att vara sig själv i allt hon gör. Men, idag mår hon ändå lite bättre än då hon var på botten.

 (Mina problem är så otroligt oväsentliga jämfört med många andras, men de tär och "mördar" mig oberoende av de. Även fast det i skrift, utan detaljer, verkar som små skit problem så var dessa uppräknade faktorer nedanför fortfarande det mitt liv bestod av. Respektera det).

Jag mådde så bra tills högstadiet. Bara att excistera gjorde mig lycklig. Jag uppskattade allt runtomkring mig jag älskade, vilket jag också visade och sade. Dåmera var "-Jag älskar dig" mitt motsvarande till "-Hejdå" idag.

Men i högstadiet förändrades ALLT som betydde något. Allt som jag älskade, gick åt helvete. Min själsfrälsares (bästaväns) fantastiska personlighet upptäcktes och hon blev populär och fick pojkvän osv. , jag blev skadad och framtidsvisionerna kring konståkningen blev oklara, familjen föll samman och bråken blev värre och fler, skolan blev mycket svårare och sög mycket mer energi ur mig - no details.

Allt blev tyngre. Att vakna upp var och är ett jävla marathon (men lite kortare idag). Förändringarna gav mig ångest och så dålig självkänsla man kan få. När de var som värst hade jag starka självmordstankar.

Jag har under min högstadietid (hittills) upptäckt en massa egenskaper som jag anser som negativa, tex...

-Jag har otroligt svårt för nytt/förändringar i alla lägen. Det är allt från filmer och böcker till nya människor och skolor.

-Jag har socialfobi.

-Jag är Bisexuell (!!!).

-Jag, tror, att jag har någon slags personlighetsstörning.

-Jag är en sann ensamvarg och mår dåligt utan mig ensamtid.

...osvosv.

Men trots att högstadietiden varit den värsta i mitt liv hittills så har jag ändå snappat upp små ljusglimtar och uppenbarelser, som kanske även kan hjälpa dig som mår dåligt (vilket du förmodligen gör eftersom du läser detta)...

-"Hellre en fågel i handen istället för 20 i skogen". Citatet menar att hellre en pålitlig äkta vän är 20 halvdana. En uppenbarelse som hjälpte mig. Lägg hellre energi på odramatiserande, snälla och pålitliga människor! Du behöver den energin som du skulle kunna lagt på "halvvänner" till en massa annat.

-Skratta inte till saker du inte tycker är roligt, men var ändå allmänt snäll. För mig har det hjälpt min socialfobi. Men försök ändå stå på dig själv, jag menar det. Stå på onödiga kommentarer folk lägger och hindra att de läggs igen. Det får dig att känna dig starkare och mer självständig, och du har rätt att säga ifrån.

-Var inte rädd för tystnader. Om du inte har något att säga, så leta inte desperat efter kallprat som kanske kan leda till skitsnack. Det är inte värt det! Iallafall jag blev nervös vid tystnader förut och slängde ur mig onödigt skitsnack som kan leda till drama.

-Hitta små saker i vardagen som gör dig glad och får dig att känna dig bekväm. I mitt fall är det musik, att ha luva (tihi) och ha fräscht hår med mera. Det kan vara allt möjligt! Undvik inte sådana grejer bara för att någon annan kanske tycker du är osocial (har musik), ser deep ut (med luva), eller är utseende fixerad (har fräscht hår).

-Plugga. Plugga, plugga och plugga. Det är värt det. Men rutinera dina pluggrutiner. Plugga intentivt i 25 min och ta sedan 5-10 minuters paus och gör något helt annat och börja sedan om.

-Prioritera sömn. Det låter typ klyshigt och vuxet men det är värt det. Det gör iallafall hela min nästa dag så mycket bättre. Jag kan fokusera i skolan så mycket bättre och slipper lite hemläxor, träningen går bättre och jag blir allmänt gladare.

-Ha framtidsdrömmar som du kämpar mot hela tiden. Jag ser små visioner av framtiden som jag spelar upp i mitt huvud när jag får dalar som direkt får mig att vilja kämpa och tycka att det är värt att leva (oj deep).

-Lär dig acceptera dina "negativa" egenskaper (jag skrev ner några av mina tidigare i texten). Du kommer leva i den kropp du har i HELA DITT LIV, oavsett om det skrämmer dig, och du kommer förmodligen vilja vara dig själv mot alla odds. Så stå upp för det!

Dessa var några tips som under lättar för mig i min vardag.

Kom ihåg, allt blir bättre med tiden. Jag måste bara intala mig själv det också. Peace :)

Tjej, nästan 15 vårar :)