Jag tog tag i problemet själv

När jag började sjuan så blev saker och ting så komplicerade, de flesta ansiktena var okända och jag kände mig liten och var tystlåten. Jag hade två tjejkompisar som jag umgicks med, vi hade varit kompisar sedan dagis och ingen hade någonsin trott att vi skulle splittras. Men det gjorde vi.

Starten i sjuan blev tuffare än väntat när jag insåg att min ena kompis faktist mobbade den andra, en osäker tyst tjej som inte vågade försvara sig. Och en dag när jag inte orkade lyssna längre så satte jag ned foten och skällde i princip ut henne, täckte upp för min tysta kompis. Men problemet var det att min tysta kompis hade gått till en tjej som hon vet att jag hatar och läckt ut alla min djupaste hemligheter som jag berättat i förtroende till henne. Och då började jag strunta i henne, jag tyckte att det var fel av henne att ens tänka tanken. Men då blev allt bara kaos, den tysta tjejen plus den tjejen som jag ogillar gick runt till folk på skolan och spred en massa skit om mig vilket gjorde att jag blev illa omtyckt. Dom drog in föräldrar och jag grät mig till sömns kväll efter kväll, jag var så trött på livet.

Men så fick jag nog, jag gick till lärarna och pratade med dom, berättade vad som hade hänt och hur trött jag var på allt. Och dom tog tag i problemet direkt, dom pratade med de inblandade och tack vare dom så behöver jag idag inte umgås med dessa människorna längre.

Så detta är en sak som jag verkligen är stolt över, att det var jag som tog tag i problemet och inte skämdes över situationen. Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv och jag vet att det var det bästa som kunde hända.

Stolt göteborgare