Jag brinner för musik

Hej alla som läser det här.

Jag är en kille som brinner för musik och det är det som gör mig till den jag är. I hela mitt liv har jag varit olik alla andra killar. Jag har inte retat tjejer och kallat dom namn. Jag har inte mobbats. Jag har suttit tyst i hörnet och varit mig själv.

I 3:an så började jag med min musik. Blockflöjten kom fram och jag spelade på den så ofta jag kunde och jag missade inte en enda läxa. Jag var en av dom bättre i klassen men jag visste det inte själv. Sen slutade jag spela Blockflöjt och levde vidare.

Min pappa hade fått ett piano när han fyllde 40 år och jag tyckte att det var det coolaste på hela jorden. Den hade inbyggda lektioner och jag började lära mig alla låtar som fanns på pianot. När jag var 10 år så bestämde jag mig för att jag vill göra något eget, jag vill skriva musik. Jag var en nybörjade som inte kunde mycket om piano. Försök efter försök men det gick inte att skriva låten.

Men efter ett tag så lyckades jag. En ganska simpel låt men jag tyckte den var grym. Men jag fick ingen respons och jag spelade aldrig den låten igen, men jag bestämde mig för att jag skulle lära mig att spela piano. Kulturskolan hade för många redan och jag kunde inte få börja där. Jag var förtvivlad.

Men plötsligt en dag så ringer kulturskolan och säger att dom känner en lärare som lär ut piano i sitt hus. Jag blev såklart väldigt nervös men super glad på samma gång. Jag spelade piano hos den här supersnälla tanten och jag började lära mig mer och mer piano.

En dag när jag satt i mitt rum så kom jag på en ny låt. En helt egen låt som jag var så stolt över men jag visade den inte för någon jag trodde inte på mig själv. Mitt självförtroende var inte så bra. Men mamma hade hört mig spela och hon gick in i mitt rum och frågade vad det var för låt. Jag sa att det var min låt och hon tyckte om den supermycket.

Det var då jag började inse att jag inte var så dålig. Jag var 13 när jag skrev den låten. Nu är jag 17 år och går i 2:an på Alströmer. Jag har gjort cirka 20 låtar. Nästa år så ska jag söka till högskolan och jag hoppas verkligen att jag kommer in.

Det jag vill ha sagt med allt det här är att ni ska inte ge upp. Ni klarar så mycket mer än vad ni tror och jag har inte haft det så superlätt. Jag har flera gånger velat sluta spela piano och jag har mått dåligt för att jag skulle gå och lära mig piano. Men jag är tystlåten och att prata med människor är det värsta jag vet, förutom när jag är på scenen för då är det super kul. Men det bästa jag vet är att vara på en scen och göra det jag älskar. Just nu för tillfället spelar jag Piano, Cello och jag sjunger.

Sluta inte tro på er själva. Jag vet att det är svårt ibland och det är så livet är.

Ni måste tro på er själva och kämpa er igenom det för det har jag gjort och jag vet att ni också kan göra det.

Jag hoppas att det här hjälper några som har det svårt!!! <3

Om ni vill så lyssna gärna på mina låtar och ta det lugnt.

https://www.youtube.com/channel/UCWVCzwOCDRIgBL3QQ8Dle7g

 

Mvh David, 17 år