Älska dig själv

Självkänsla är väl något jag aldrig har haft mycket av. Hela mitt liv har jag stått i andras skuggor och inte vågat stå på mina egna ben. Jag är den typen som helst kryper till närmaste hörn och spelar Temple Run eller något, sorgligt men sant. Samhället kan bombardera en med "var dig själv!" och "du är bra nog som du är!" och "det är insidan som räknas!" men jag kommer ändå alltid att jämföra mig med andra.

"Jag har hyfsade betyg."

Hen där har 330 meritpoäng.

"Jag har en okej kropp."

Hen där har en kropp värdig en catwalk på Victoria's secret fashion show.

 "Jag har en bra personlighet."

Hen där donerar 1000 kronor till Unicef varje vecka och är en av världens bästa komiker.

"Mitt krulliga, lockiga hår är fint."

Hen där har hår som är en personifikation av ett skinande, rakt blänkande vattenfall. Hen frågar också om du behöver en hårborste.

Min hjärna har alltid något att säga emot varje positiv tanke jag har och det har medfört att jag har sett mig själv som en skithög med armar och ben. Men gissa vad? Nu är jag en underbar skithög med skinande armar och ben och jag luktar som rosor, regnbågar och solsken. Även om jag inte har mycket att skryta om så är jag fortfarande jag, och det är en bedrift i sig. Även om ingen ANNAN älskar mig, så har jag någon som älskar mig och det är jag.

Du behöver inte ha A i alla ämnen, eller kalkvita tänder, eller ha ett hjärta av diamant för perfektion är en brist i sig, okej? Lär er att älska er själva (men snälla, skaffa inte ett ego som är lika stort som Vintergatan) ingen ska behöva känna sig värdelös. Ingen. Du är du och det är du som ska leva innanför ditt skinn ett bra tag framöver, gör det så bekvämt som möjligt.

Anonym