Jag var nio år när min storasyster anmälde min pappa för övergrepp. Jag och min syster hade blivit utsatta sen vi var små, men min syster fattade mod och berättade för mamma och anmälde de hela. Mamma slängde ut min pappa och vi fick gå på flera polisförhör men eftersom vi inte berättade tillräckligt utförligt, lades fallet ner. Min pappa dömdes inte för någonting men jag slipper i alla fall träffa honom.
Varje dag tänker jag på när han tog på mig. Jag tröstar mig med att jag var ju så liten, jag visste inte vad som hände, om det var normalt eller inte. Jag saknar honom fortfarande. Fast det gått sex år så saknar jag min pappa, men jag vill aldrig mer se honom, jag vill aldrig mer höra om honom, jag vill aldrig mer prata om honom...