Jag hade varit ihop med min kille i några veckor och jag var 14 år. Han hade fått tillåtelse av min pappa att sova över vilket gjorde mig glad, men det var något jag skulle ångra.
Vi hade haft sex tidigare den kvällen, det tyckte jag var okej trots att jag var ung. Vi sov i samma säng men runt ett, när han hade somnat, så flyttade jag till min systers säng som stod i samma rum. Jag har aldrig gillat att sova så nära någon, det var jobbigt eftersom jag hade en liten säng. Så fort jag lade mig ner i min systers säng så somnade jag.
Ett tag efter det vaknade jag av att han kysste mig. Jag var trött och bad honom att sluta. Men han ville inte lyssna. Han fortsatte kyssa och smeka mig. Jag låtsades somna om i hopp om att han skulle sluta då. Men det gjorde han inte. Jag önskade mig bort långt därifrån när han la sig ovanpå mig och tryckte ner mig på mage, djupare i madrassen. Mitt täcke hade han tagit av för länge sen.
Precis när jag skulle protestera så hände det som inte får hända. Det kändes som om jag skulle gå itu, smärtan var obärbar, jag började gråta och bad honom sluta. Men mina patetiska försök var inte mer än viskningar. Jag stängde av helt. Jag bara låg där som en livlös docka.
När han var klar så drog han sig ur mig och andades tungt ett tag innan han gick och la sig i min säng igen. Jag låg fortfarande med huvudet i kudden när jag hörde hans tysta snarkningar. Jag smög mig försiktigt upp och småsprang till toaletten. Jag insåg snabbt att jag blödde. Det var då jag verkligen förstod vad som hade hänt.
Hur kunde det hända mig? Jag som brukar slå ner killar som så mycket som rör mig... Hur kunde jag ligga där och göra ingenting? Varför gjorde jag ingenting!!! Jag förstår verkligen inte varför jag inte gjorde något. Men jag blev som paralyserad. Jag som är så jävla smart. Jag som vet exakt vad som är rätt och fel. Jag försvann och såg någon annan ligga där.
Jag skämdes jättemycket där jag satt på toaletten. Jag var mest rädd för att min pappa skulle ha hört mig. Om han skulle få veta skulle jag ta livet av mig, tänkte jag. Då vill jag inte leva. Jag satt på toaletten i några timmar och torkade bort blodet. När det var ljust ute igen gick jag tillbaka till rummet och la mig och låtsades sova.
Det gick en vecka innan jag berättade för någon. Min kompis sa direkt att det var våldtäkt. Men det var så surrealistiskt. Jag kunde inte ta in det, speciellt inte just ordet våldtäkt. Det fanns liksom inte.
Jag gjorde slut med min kille. Det var inte svårt. Han äcklade mig så fruktansvärt, speciellt eftersom han låtsades som om ingenting alls hade hänt. När jag ser honom nu kan jag smälta det. Han kanske inte ens fatta det han gjorde mot mig. Men trots att det har gått tid mår jag ändå illa när han kollar i mina ögon.
Jag kan känna att det var mitt fel att det hände. Jag gjorde INGENTING. Jag bara låg där och lät det hända. Men jag vet innerst inne att det inte var mitt fel.
DET VAR INTE MITT FEL.