Detta med otrohet.. Alla säger det är så fel och bla bla bla, men då det verkligen händer dig, och det är känslor inblandat, kan du verkligen inte rå för det.
"Pang poff" så har det hänt.
Jag var tillsammans med en kille i över ett år. Jag älskade honom med hela mitt hjärta och han var "min första". Och jag ångrar inte det! Han var en fin kille, men han var inte direkt medveten att han inte gav mig uppmärksamhet. Eller, nog gjorde han det, då jag sa något, men det var samma sak gång på gång.
Sedan kommer det in en kille i bilden, en kille som ger mig all uppmärksamhet i världen och han är värsta good guy. Jag kysste honom. Han gillade mig så mycket så han skakade då han höll om mig. Jag berättade för min pojkvän, som blev ursinnig men förlät mig.
Alla hans kompisar tryckte ner mig och sa vilken äcklig människa jag var. De pratade skit om mig och övertalade honom att göra slut med mig. Han jag var otrogen med blev sårad för att jag hade berättat för min dåvarande kille, eftersom han ville spöa honom.
Det kommer in en ny kille i bilden. En som beter sig likadant som killen som gillade mig så mycket. Vi blir tillsammas. Jag sårar alla. Det är inte bra med otrohet, men om känslor är inblandade kan man inte alltid hjälpa sig..