Vissa dagar så hatar jag min kropp.
Jag har en rätt fin kropp egentligen.
Jag är 1,70 lång, smal (väger runt 55, så jag är lite underviktig), har fina former och ett fint ansikte.
Många säger att jag är snygg.
Både som tjej och kille och inget.
Nu kanske jag lär er några nya ord...
Jag är intergender.
Tror jag...
Det är nog bästa sättet att beskriva mig i alla fall.
Längst ner i min lilla text lägger jag in vad det står på Wikipedia.
Fast jag ska försöka förklara det själv.
Men först vill jag berätta hur jag lärde känna mig själv.
Jag har alltid varit lite "udda".
Alltid lite speciell och lite knasig och inte som alla andra små flickor.
När jag var 2-3 brukade folk tro att jag var en pojke.
Folk har fortfarande lite svårt att förstå sig på mig.
Jag hade svårt att förstå mig på mig…
Hela förvirringen började när jag kom in i puberteten.
Jag blev helt livrädd när jag kände att brösten börjat växa.
Det har jag inte berättat för någon… men jag var jätterädd.
Jag ville utvecklas, bli en kvinna eller whatever… Men samtidigt ville jag bara pausa.
Jag var förvirrad och helt enkelt inte redo för den där genomgången… Men man kan inte pausa.
Jag utvecklades.
Och jag blev rätt snygg som tjej kan jag nog ändå säga.
Har höra att jag har perfekta bröst, snygg häck, lagom med kroppsbehåring och rakt av har en kropp som många nog vill ha.
Jag skryter inte.
Jag har fått höra allt det här.
Och jag håller med… vissa dagar.
För vissa dagar mår jag så dåligt…
Jag har vaknat ibland och undrat varför jag har två fettklumpar på min torso istället för manligt tonade muskler.
Varför jag inte har något hår i ansiktet, varför min röst är så ljus och varför jag inte föddes med en kuk.
Och andra dagar… spelar det ingen roll.
Jag tyckte det var knasigt av mig att tänka såhär.
Tänkte att det nog skulle gå över och att det bara var för mycket hormoner i omlopp.
Men det gick inte över.
Istället började jag ”rätta till” mig själv under de dagar jag hatade min kvinnliga kropp.
Jag band undan brösten, klädde mig i kill-kläder, hade kalsonger och sminkade lite små skuggor i ansiktet för att se lite mer manlig ut.
Jag mådde bättre då.
För jag passerade som kille.
Jag vet att vissa jag träffat tror att jag är kille.
Och det får mig att må bra.
För jag vill inte operera om mig. Jag vill inte byta kön, för jag gillar att vara tjej också.
För mig räcker det att ibland få passera som den manliga delen av mig.
Och vissa dagar vill jag rakt av vara androgyn.
Det vet jag också att jag kan vara.
För jag har träffat folk som fortfarande inte vet om jag är tjej eller kille.
För de träffade mig under en dag som jag var inget.
Jag växlar.
Jag växlar könsidentitet och könsuttryck.
Alltså är jag intergender… tror jag.
Jag vet inte.
Det är som sagt det som nog bäst beskriver mig.
Nu har ni fått höra lite om mig.
Jag hoppas att jag skrivit något vettigt och kanske ökat er kunskap om transpersoner lite grann.
Från Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intergender
"Intergender är ett begrepp för en person som har en könsidentitet som är mellan eller bortom de traditionella könskategorierna man och kvinna eller som väljer att inte definiera sin könsidentitet alls. Intergender kommer av inter (emellan) och gender (kön och genus). Intergender är en könsidentitet, precis som man och kvinna.
Hur olika intergenders väljer att uttrycka sin könsidentitet varierar. Vissa använder könsuttryck typiska för sitt biologiska kön, andra varierar mellan olika könsuttryck, kombinerar olika könsuttryck eller har androgyna könsuttryck.
Andra ord i koppling till detta är queer, genderqueer, gender-fluid, genderfuck, a-gender, bigender, androgyn och transgender. Intergenderpersoner kan vara transpersoner, om de väljer att definiera sig så."