Jag och min dåvarande bästavän hade samtidigt spanat in en kille. Hon hade flera gånger sagt att han var snygg och så. Men jag vågade inte.
Efter någon månad blev dom ihop, och jag mådde bara sämre och sämre. Tills den dagen då hon bestämde sig för att göra slut med honom. För att hon tycker han är tråkig och har en bättre i sikte. Det var då jag sa det, att jag var hopplöst förälskad i honom. Hon sa att det var okej. Nästa dag i skolan, jag har planerat på att fråga chans på honom denna dag. Då kommer hon och berättar nyheten, dom är ihop igen. Då kändes det som jag skulle sjunka ihop och bara försvinna. Varför?! Hon visste om mina känslor för honom.
Dom var ihop i ett år då, inget seriöst, båda flörtade med andra. Hon var ihop med honom för att jag inte skulle få en chans. Passade på att skämma ut mig i hans sällskap. Sen när hon trodde kusten var klar, gjorde hon slut igen. Då var jag tillräckligt utskämd för att inte ens våga säga något till honom. Så, det gick tre år. Det gick lite bättre för varje år. Jag vågade till slut i 6:an vara i samma grupp, men blev alldeles röd i ansiktet för att han skulle ha tittat på mig.
Det var den värsta perioden i mitt LIV.