Jag har väldigt länge haft småångest över det här med att växa upp, fester, alkohol, killar och om jag ens någonsin skulle hitta någon. Trodde helt seriöst att jag skulle bli en 90-årig tant som aldrig kysst någon. Men så hände det, för lite mindre än en vecka sen!
Jag var på en fest med några kompisar och killen jag var lite småförtjust i var där. Fick i mig lite alkohol, och lättpåverkad som jag är bestämde jag och en killkompis oss att gå ner i källaren och ta det lite lugnt. Han är riktigt snygg och snäll, men jag hade aldrig pratat med honom ordentligt och kände ingen större attraktion. Jag hade nog tanken att "han är för bra för mig".
Vi började prata, i kanske en timme, och det visade sig att vi tänkte likadant kring så mycket. Sedan tog han min hand och smekte den och runt tolvslaget så kände jag hur stämningen bara ändrades och hur han kom närmare och kysste mig.
Vi höll på nästan hela natten, och galet vad mysigt det var!
Morgonen därpå var dock inte lika mysig, och lite panik som jag hade drog jag därifrån snabbt som fan och tänkte att jag skulle ignorera allt som hände.
På måndagen såg jag honom i korridoren, och sprang bokstavligt talat ifrån honom. Men på kvällen mådde jag så dåligt över att jag inte brydde mig så mycket om hans känslor att jag ringde honom. Och det gick jättebra, helt ärligt.
Ingen av oss hade nog tanken på att vi skulle börja hångla, men så här i efterhand känns det som om det faktiskt kan hända något. Tror att han gillar mig, för vi har pratat galet mycket sen dess, och jag känner verkligen hur jag börjar gilla honom mer och mer. Egentligen känns det skumt att allt började med fyllehångel, men varför inte liksom? Kärlek till alla.