Min första mens-historia

Hej alla underbara!

Jag har tänkt berätta om min mens och det första året med mens, vilket inte är likt många.

Min första mens inträffade dagen innan min 12-årsdag, och jag skulle alltså börja 6:an. Jag hade precis sovit över hos mormor och morfar med min kusin och hennes pappa kom och hämtade oss. Som vanligt innan jag åker iväg, gick jag på toan och kissade. Jag såg då att i trosan var det en liten fläck som var röd och pappret var det lite rött.

Min första tanke var inte '' Oj, mens '' utan jag trodde det var att jag hade börjat blöda pga att jag hade skitit och sedan fått ett sår där i det hålet. Jag satte då på mig byxorna och vi stack till bilen. På den hemresan satt jag länge och funderade på vad det här röda kunde vara, och frågan jag ställde mig mest var '' Kommer jag dö nu? Är det farligt att blöda där nere? ''

Ja, dagen efter på min födelsedag var det fortfarande blod och tanken om mens slog till mig. Jag la då papper och tänkte säga till mamma, men tyckte det kändes så fel att säga till om det just på min födelsedag så jag väntade. Under de här 7 dagarna med mens använde jag toapapper som skydd utan att säga något till min mor.

Jag fortsatte få min mens en gång i månaden, 7 dagar i veckan och använde toapapper som skydd. Visst kände jag av lite mensvärk men det var inte så kraftig, men min mens blev kraftigare och kraftigare så många toalettbesök blev det. Föreställ er att ha papper som skydd... Helt sjukt att jag igenom hela 6:an med mens och inte lyckades avslöja mig?

Jag minns en gång när jag verkligen inte ville gå till skolan pga mensen. Jag ville bara skrika ut att jag hade mens till pappa men jag kände fortfarande inte modet inombords. Jag fegade liksom ut varje gång jag skulle säga till, och till slut blev jag liksom van att ha mens.

Minns också att jag hade mens på klassresan till Liseberg, då mensen läkte igenom mina shorts pga flumeride men tror inte någon märkte.

Men en dag efter skolavslutningen någon gång i juni, vågade jag säga till mamma! Hon visade mig då hur bindor och tamponger fungerar och ja, allt blev bra. Jag tipsar nu er alla att säg till er mamma eller pappa att ni har fått mens! Ni vill inte gå igenom samma sak som jag.

Jag skyller inte på min mamma eller pappa eller våran relation. Relationen mellan oss är jättebra så det var inte problemet, utan det var nog mer jag som tyckte det var väl bekvämast att inte säga til. Fast det var det ju inte, hade så mycket problem med toapapper som skydd.

Hoppas ni tyckte om min '' Första mens-historia '' och detta var dock inte så detaljerat och alla händelser är inte med. Men, vill ni veta en sak? Mina föräldrar eller kompisar, vet fortfarande inte om min menshistoria... Ni är de första!!

Ha det bra nu!

Kram<3

Anonym