Jag har diabetes

Mitt liv förändrades den dagen. Jag fick sjukdomen diabetes typ 1. Jag vill bara vara som alla andra. Jag känner mig ensam. Jag fick diabetes för några år sedan, och kände ingen med diabetes. Jag känner mig så ensam. Ingen, verkligen INGEN förstår mig.

Jag är rädd för att min diabetes ska korta mitt liv, hindra mig från saker osv. Jag vill bara vara som alla andra, kunna äta godis utan att tänka på hur man kommer må sen, kunna äta när man vill och inte må dåligt lika ofta som jag gör, både psykiskt och fysiskt.

Jag vill bara kunna tänka som alla andra i min klass gör. Ägna 5 minuter åt att välja kläder eller fixa mig, istället för att ta insulin. Jag känner mig rädd för att så få vet något om diabetes. Men allt det här, borrar sig in i mig ibland, och då mår jag verkligen dåligt. Ingen förstår mig.

Anonym