Att vara först i klassen

Jag är 13 år och börjar snart i 7:an. I cirka 2-4 år har alla påpekat mina "bröst" som alltid har varit större än alla andras. Många påpekade att jag tidigt hade fått hår där nere på idrotten. Först brydde jag mig inte, men sen blev det jobbigt när alla påpekade det!

Jag började med bh i 5:an och hade på mig topp på idrotten för att ingen skulle se. Sedan kom mensen, och jag kände mig mer och mer utanför. Jag berättade inte för nån! Jag blev mer och mer deprimerad och började gå ner i vikt. Jag kände att jag bara blev större och större och började dra ner på maten. Mina kompisar sa att jag var underviktig och att jag måste börja äta och att jag var för smal och benig.

Jag gick ner i några storlekar på bh:ar och fick förnya hela garderoben. Jag såg många klipp på youtube där de pratade om att det var så jobbigt att vara sist i klassen in i puberteten. Jag kände att vara först är mycket jobbigare, men visste såklart inte eftersom jag inte upplevt det.

När sedan mina kompisar växte ikapp lite så bar de sina bhar och pratade om mens och hår på privata ställen med stolthet! Först då, cirka 1 år efter, berättade jag om mensen. Det kändes så skönt att få släppa ut allt jag hållit inne. Alla blev så förvånade för att jag hade trott att de skulle lämna mig. Jag kände mig dum som inte hade vågat prata om det innan..

Jag uppmanar alla som är som jag, tidiga, att VÅGA PRATA MED DEM DU LITAR PÅ, så du inte mår så dåligt som jag gjorde! För även om jag litade på mina kompisar så trodde jag att de skulle lämna mig bara för att jag hade "växt" lite.

Anonym 13-åring