Först ville han inte ha mig

Jag är en tjej på 15 år och så här blev jag kär över internet! För ungefär två år sen träffade jag en kille i ett rollspel över internet. Vi träffades tack vare att jag under en längre tid hört talas om honom via vänner som rollspelat med honom, och till slut fick jag äntligen "träffa" honom i ett rollspel med några kompisar.

Redan då visste jag att det var nu allt började, jag visste att han skulle vara med ett bra tag i mitt liv efter den här första "träffen".

Jag hade hört att han var en kille som lekte med alla tjejer, han var kaxig och grym (tycker att frasen "An angel with a shotgun" passar väldigt bra) och dessutom var han anonym till 100% vilket jag självklart tog som en utmaning. Jag ville helt plötsligt veta allt om honom, men han sa inte ett ord.

I november 2011 vart jag kär i den här killen. Jag visste inte hans riktiga namn, inte ens hans ålder. Men jag gillade honom. Väldigt mycket.

Det var inte förrän under sommaren 2012 som jag fick veta hans riktiga namn och hans ålder. Han var 16 då. Åh, vad jag var glad. Jag var ju den första som fick veta allt det här, det fick mig att känna mig väldigt speciell.

Allt gick framåt, jag var dökär trots att han var iskall mot alla. Men det var bara mig han började lätta på greppet om. Sen fick jag veta av våra andra gemensamma vänner att de också fått veta (men ett tag efter mig). Kände mig mindre speciell efter det. Allt började gå neråt. Jag ville ju inte vara en av alla andra tjejer han lockade till sig. Jag ville vara annorlunda. Jag ville att han skulle vara min, bara min.

I början av 2013 sårade han mig djupt. Han hade fäst sig vid en annan tjej som han hade rollspelat med ganska mycket (hon var dessutom äldre än jag) och han började stöta ifrån sig mig och kalla mig för "en tillfällig leksak" och sa att han valde mig för att jag var så lätt att få. Jag sa som det var: Det är lätt att få det man redan har. Usch, vad jag mådde dåligt efter det. Litade inte på vad han sa längre.

Sakta började jag lita på honom igen. Kom närmare honom. Jag var den enda som lyckades komma igenom hans hårda skal och se vem han var. Jag fick lära känna killen bakom rollspelskaraktären. Blev bara kärare, trots mina sårade känslor. Han lärde känna mig, kom närmare mig, han med. I mars i år fick jag se honom för första gången. Aldrig sett en vackrare och sötare kille i hela mitt 15-åriga liv. Hans utseende var lika perfekt som hans personlighet.

Vi började vilja ha varandra men ändå var det någonting som kom ivägen, jag dög inte. Jag hade några månader tidigare fått veta att han har asperger och att han har det svårt socialt. Jag ville träffa honom, men han var för feg. Han vågade inte. Efter en lång diskussion sa han att han skulle tänka på det.

Dagen efter berättade han (som för ca 2 år sen velat vara totalt anonym och använde tjejer som leksaker och ville absolut inte ha tjej) att han skulle börja arbeta med sina sociala problem, för min skull. Det fick mig ärligt talat att gråta av glädje. Han ville ha mig! Aldrig varit lyckligare.

Jag av alla tjejer han var med fick turen att bli älskad på riktigt av han som inte ville ha någon. Jag av alla. Otroligt, eller hur? Det är värt att kämpa för den man vill ha. Jag kämpade i 2 år. Se hur glad jag är nu! <3

Flickan med tur