Kär i min lärare

Jag är kär i någon. Det är första gången i mitt liv som jag känner såhär på riktigt. Han är helt perfekt, snäll, snygg, rolig, smart...förutom en grej. Han är min lärare.

Jag ska berätta hur allt började. Jag går bara i sexan, men har alltid känt mig mogen för min ålder mentalt. Jag tycker mer om att umgås med folk som är 2-3 år äldre än med de i min ålder. Därför borde jag väl inte ha blivit förvånad när jag fick ett crush på en äldre också. Mycket äldre. Han är 28 år äldre än mig. Han är inte från Sverige heller. Måste alltså prata engelska med honom och då blir jag extra nervös.

Jag pratar snabbt och tyst varje gång vi inleder ett samtal, men när (de få gångerna det händer) vi har pratat lite längre är jag inte alls stel. Han är dock aldrig (!!!) akward, hahaha.

Iallafall. Jag började i en ny skola till hösten, kände några få men inte många. Btw, Jag har alltid ogillat NO, som min lärare undervisar i, men sen hösten har det varit mitt favoritämne. Inte så mkt för att jag är kär i honom (lite kanske...) utan för att han är en oerhört bra lärare och underbar som person!

Första gången han gick in i klassrummet var jag fast. Jag var inte kär då, men jag tyckte redan då att han var den bästa läraren jag har haft i hela mitt liv. Han är perfekt helt enkelt och som sagt tyckte jag det redan innan jag började gilla honom mer än som en bra lärare.

Jag minns inte exakt när det började men jag vet att under höstlovet 2016 låg jag och en kompis i min säng och pratade. Hon var den första som fick veta och jag tror inte att jag själv var helt säker på att jag gillade honom då.

Efter det fick en klasskompis veta. Jag litade på henne mycket då och det gör jag fortfarande. Vi träffades första gången den hösten när vi började i samma klass.

Jullovet var bland de värsta perioderna i mitt liv. Inte bara på grund av detta, men det är inte det jag ska berätta nu. Jag drömde om läraren nästan varje natt under lovet, och började ha en bild på min mobil som jag kollade på innan jag skulle sova (en bild från skolkatalogen, har INTE smygfotat!).

Nu har det avtagit lite men det känns fortfarande varje gång jag ser honom. Då hugger det till i hjärtat typ och pirrar i magen och jag ler och följer honom med blicken. Alltid. Tankarna på honom finns alltid i bakhuvudet och det är ibland svårt att koncentrera mig på annat. Jag kan inte ens njuta av mina helger mer! Allt jag vill på helgerna är att komma tillbaks till skolan.

Vissa av mina vänner tror inte på mig när jag säger att jag inte vill att det ska bli något emellan honom och mig. Jag tänder på honom, ja. Jag tycker att han är snygg, ja. Men jag vet att det skulle vara moraliskt fel om det hände något mellan honom och mig. Dessutom skulle det inte vara så trevligt.

Även fast den här delen av min berättelse inte är ett avslutat kapitel så känns det bättre nu än innan. Jag hoppas bara att det försvinner innan sommarlovet. :(

*** ****** heter han <3