Vad ska jag göra för att bli sedd?

Om jag blev riktigt riktigt smal, sådär anorexiasmal, då skulle ni se mig. Om jag rakade av mig håret, då skulle ni se mig. Om jag kastade en stol genom klassrumsfönstret skulle ni kanske äntligen se mig.

Åh vad jag önskar att någon kunde se mig, lyfta upp mig, hjälpa mig sätta alla bitar på plats. Allt jag vill är att ha en axel att gråta mot.

En stöttepelare, någon som lyssnar.

Ingen bryr sig ju någonsin.

Det är aldrig någon som frågar, vad jag sitter och tänker på.

Aldrig någon som frågar hur jag mår.

Det är aldrig någon som rör vid mig. Ingen hejkram, ingen hejdåkram. Ingen liten hand på axeln, ingen klapp på ryggen.

Se mig. Snälla.

Anonym