Jag har alltid varit blyg

När jag var liten så var jag ganska mobbad, främst på grund av min övervikt. Sen när jag blev lite äldre mellan åk 3-5 så blev jag utfryst av klasskompisarna och en lärare behandlade mig väldigt dåligt. Ända sen jag varit baby har jag varit blyg och mobbningen, utfrysning, misshandel och andra saker har bara gjort min blyghet värre. När jag var runt 10 år så vågade jag inte svara när folk pratade med mig.

Idag är jag modigare och vågar svara folk och fråga saker, även fast det är svårt ibland. Oftast blir det som kortslutning i min hjärna om folk börjar prata med mig, jag börjar darra eller stamma och blir väldigt nervös. När jag ska prata inför en större grupp så får jag tunghäfta och rodnar, brukar känna mig yr och mår illa.

Jag brukar trycka ner mig själv och jag tror att alla tycker att jag är konstig och pinsam för att jag inte säger så mycket. Men jag har börjat märka att det är väldigt många som faktiskt försöker ta kontakt med mig och verkar vilja lära känna mig.

Men jag är inte redo för att våga lita på folk. Det är så många gånger jag blivit lurad och sviken, jag vågar inte riskera att bli det igen så jag drar mig undan. Jag tror jag har någon mildare grad av social fobi och då bara i vissa situationer.

Men jag tror jag kommer att klara det här för jag blir bättre på att vara social desto äldre jag blir.

Anonym