Du är inte ensam

Jag är 15, snart 16. Jag känner mig ensam, alltså jag är ingen som är tyst eller så utan jag är vanlig människa. Men efter att jag har bytt skola och trampat på fleras fötter så har jag blivit utsatt för mobbning. Jag sitter hemma om dagarna, förutom skolan då. Mina dagar är tråkiga, jag lyckas aldrig underhålla mig själv. Hopplösheten uppstår bara. Jag håller på med sociala medier som Twitter t.ex har blivit expert inom datorer. Internet, och sociala medier har blivit mitt liv.

Där jag bor känner jag ingen jämnårig att umgås med, där vi bodde förr var de bara gamlingar också. I skolan har jag bara en nära vän, och han är jobbig så han är ingen att vara med. Varje gång jag säger att jag mår bra när jag är ensam, så är de inte sant. Utan jag mår dåligt varje dag, ensam. Jag har försökt få vänner, men funkar inte så bra. Jag har vänner i skolan, men bara i skolan. Jag var nöjd till en gräns, men för min del känner jag att de är tråkigt.

Jag vill ge ut ett budskap igenom den här texten: Du är du, du är inte ensam om du tror de. Du har dig själv, och jo allting löser sig en vacker dag... de viktiga är att vänta den dagen med ett stort leende.

Ensam