Nu för tiden skyddar jag mig alltid

Jag hade ingen som helst tanke på att jag kunde bli gravid eller över huvud taget göra en abort,det är sådant som händer andra tänkte jag. Jag hade under ett par månader träffat en kille och vi hade flera gånger haft oskyddat sex. Vi tänkte nästan aldrig på skydd utan dem gånger vi använde det var det av ren slump då någon av oss hade kondom med sig. Jag trodde jag hade koll och att det var lugnt, nu i efterhand inser man hur naiv och dum man var. Vi hade inget fast förhållande och vi levde våra egna liv. Till slut bestämde vi oss för att avsluta vår "relation".

Efter ett par veckor fick jag ömmande bröst, illamående, reagera på dofter och min mens var försenad samtidigt som jag hade ömmande mage, nästan som mensvärk. Jag började inse att något inte var som det skulle när mensen inte kom trots att jag väntade två vecka extra och i vanliga fall har jag väldigt regelbunden mens. Det var först då jag började misstänka graviditet.

Jag vågade inte gå till ungdomsmottagningen direkt utan istället köpte jag ett test som jag gjorde hemma. Testet visade att jag var gravid. Jag blev rädd och chockad på samma gång och kunde inte ta in det. Det var svårt att förstå att det var mig det handlade om.

Efter att det sjunkit in kom oron och paniken över vad mina föräldrar och anhöriga skulle säga och tycka om mig. Jag insåg direkt att jag inte var redo eller ville ha barnet så jag berättade inte för någon i familj eftersom jag inte ville känna skam samtidigt som jag var rädd för hur jag skulle bli behandlad i framtiden.

Jag tog därefter kontakt med ungdomsmottagningen där jag fick träffa en barnmorska och göra ytterligare ett graviditetstest som bekräftade det test jag tagit hemma - jag var gravid. Därefter fick jag träffa en kurator där jag fick hjälp med att boka tid för aborten samtidigt som jag kunde prata ut och få mer information kring hur processen skulle gå till.

En vecka senare var jag på sjukhuset där jag genomgick en undersökningen för att få veta hur långt gången jag var. Jag var i vecka 8 +4. läkaren bokade därefter tid för aborten en vecka senare.

Två dagar innan aborten på måndagen fick jag ett piller på sjukhuset. På onsdagen var jag åter på sjukhuset för att slutföra aborten. Jag hade min bästa vän med mig som stöd. När jag kom dit fick jag byta om till sjukhuskläder och sedan fick jag svälja fyra tabletter samtidigt som jag fick fyra piller införda i livmodern. Därefter började jag blöda och få sammandragningar i livmodern som kändes som kraftig mensvärk. Ett par timmar senare så stötte kroppen ut innehållet i livmodern. Sammanlagt var jag på sjukhuset i ca sex timmar.

I efterhand kom först lättnaden och glädjen över att det var över. Men sedan efter ca en vecka började tankar komma kring vad jag gjort och tagit bort.

Jag fick gråtattacker och dåligt samvete. Som tur var hade jag tackat ja till att komma på återbesök hos kuratorn. Där fick jag hjälp med att bearbeta känslorna och sedan vände jag mig till mina vänner för att prata och få stöttning. Jag märkte att ju mer jag pratade om det desto bättre mådde jag och då försvann dem jobbiga känslorna och ersattes istället av fördelarna med aborten och insikten att jag gjorde rätt val.

Denna upplevelse fick mig att inse att jag måste ta mer ansvar för min kropp och inte lämna något åt slumpen. Numera har jag alltid med mig ett par kondomer plus att jag äter p-piller. Mina vänner har dessutom börjat bli mer medvetna om riskerna och skyddar sig betydligt bättre än förut.

Mitt råd är därför enkelt - skydda er och var medveten om konsekvenserna. använd skydd och njut mer av både varandra och av gott samvete. 

Anonym