Trasiga drömmar och ett krossat hjärta

När jag sitter i min ensamhet på mitt rum så kommer alla tankar fram. Alla tankar om mina beslut. Hur tänkte jag? Varför gjorde jag så? Hur kunde det bli såhär?

Jag tänker på alla minnen med dig. Alla leenden. Alla stunder vi spenderade med varandra. Jag kunde stirra in i dina ögon och känna hur lyckan spred sig i hela kroppen... Men för varje dag, varje vecka, varje månad som gick så försvann lyckan. Lite mer för varje dag.

I början var allting underbart. Det var som att leva i en dröm. När jag såg dig började jag le, mitt hjärta började slå snabbare och jag visste...Jag va kär.

Men hur kunde det bli såhär? Hur hamnade vi här när allt va så bra?

Jag var osäker. Där var problemet. Jag visste att det någon gång skulle ta slut så jag tvekade tills det ända alternativet kvar på listan var att låta dig gå för inte inte dra ner dig i mitt mörker. Det gjorde ont. Så fruktansvärt ont. Jag visste inte hur jag skulle hantera smärtan först. Jag fattade inte att du var borta ur mitt liv och att jag aldrig mer skulle få kolla in i dina ögon och känna den där lyckan.

Man vet inte vad man har innan det är borta. I början intalade jag mig själv att jag mådde bra, jag kunde klara det här. Det var ingen big deal. Men när jag såg en bild på dig bröt jag ihop. Jag kan inte beskriva i ord hur ont de gjorde men det var som att nån hade knivhuggit mig rakt i hjärtat. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Det var nästan så jag kunde höra hur mitt hjärta krossades i tusen bitar.

Jag drömde om en framtid med dig där det skulle va vi två. I mina drömmar såga jag dig och mig tillsammans. Som en. Men drömmarna gick sönder... Som när man tappar en tallrik i golvet och blir till tusen små bitar. Omöjlig att laga.

Det gör fortfarande ont. Jag tar mig igenom varje dag med smärta, vaknar upp och inser situationen. Jag vet att det är många där ute som är hopplöst kära i någon eller som har ett krossat hjärta. Sluta inte kämpa. En vacker dag kommer du hitta någon som gör dig lyckligare än du någonsin varit och då kommer du glömma alla gånger du fått ditt hjärta krossat för att äntligen komma till den rätta.

Det gör ont men det blir bättre, jag lovar.

T.S, 16 år