Jag är olyckligt kär

Så det finns en kille, ingen annan är som honom. Det riktigt värker i bröstet när jag ser honom, för han är så fin. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom, men han är allt jag vill ha. Jag är så sjukt kär. Vi var på g innan, liksom nästintill att bli tillsammans. Hela vår skola visste om det och det skrevs om oss på exempelvis ask.fm, om hur fina vi hade varit tillsammans etc.

Vi träffades rätt ofta, på helger och jag följde med honom hem efter skolan. Vi skrattade, gjorde läxor, kollade film, allt sånt som man gör. Han är oskuld, precis som mig. Han var beredd på att förlora sin, eftersom den inte betyder så mycket för honom. Men för mig, som också är oskuld, så är det en väldigt big deal. Men han var hur söt som helst och sa att om jag inte ville så skulle han inte pusha mig, utan det kommer när det kommer.

Sen var det ur vädret och allting var bra. Jag är rätt osäker i mig själv, så visst fanns tider då jag tvivlade på att han gillade mig och bara utnyttjade mig, eftersom att vi aldrig blev tillsammans. Men hans bästa vän, som även är en nära vän till mig, hävdade att han aldrig gillat en tjej så som han gillade mig, men att han inte vågade ta steget.

Efter cirka två månader så berättade han att han hade börjat tappa känslor för mig, han visste inte varför men det bara var så. Jag frågade om vi skulle fortsätta försöka, liksom se om det blir någonting. Men sen tänkte jag efter och insåg att om han inte gillar mig, då är det ju lönlöst. Jag mådde så jäkla dåligt, jag mår fortfarande dåligt. Jag vet inte när det ska gå över.

Han var den första jag någonsin varit kär i och jag har fått reda på nu i efterhand att han faktiskt var kär i mig också, vilket enligt hans vänner, är väldigt ovanligt (eftersom han inte brukar vara killen som får känslor). Det har gått lite mer än ett halvår nu och jag är fortfarande lika vilsen. Vi går i samma klass, vilket inte gör saken lättare. Men jag vill inte byta, för jag älskar mina kompisar och jag vill inte fly från mina problem.

Jag känner även att behov av att vara nära honom konstant. Men han frågar mig lite emellan åt, om vi inte kan träffas efter skolan, om jag vill sova hos honom osv. Jag förstår ju att han bara är ute efter en sak, vilket jag inte tänker ge honom. Men detta påverkar mig psykiskt.

Idiotiska jag som fortfarande är kär i honom blir påverkad psykiskt, han vill ha mig kroppsligt men har inga känslor och kommer troligtvis inte få några heller. Jag har känslor för honom och kommer troligtvis alltid ha, så jag vet inte vad jag ska göra.

Jag är så jävla förvirrad. Som det ser ut nu så gillar jag honom så pass mycket att jag är beredd på att bli utnyttjad, bara för att kunna känna att han på något litet sätt är min. Mina bästa vänner säger att jag inte borde göra det, men jag vill ju. Fast jag vet om att det inte är bra för mig. Jag vill bara försvinna, för jag orkar inte mer nu.

Hjälplös 14-årig tjej