Han krossade mitt hjärta

Hej.

Jag vet att det finns många, många där ute som har fått ett hjärta krossat, jag är en av er. Jag ska berätta min historia för er, om hur jag blev sviken av min pojkvän:

Vi hade varit tillsammans ett och ett halvt år, det är väldigt länge. Men problemet var att han inte var någon som tog stora steg, eller några steg alls för den delen, den enda gången vi kysstes var under sanning eller Konka med vårt kompisgäng. Han hade bara varit hemma hos mig en gång och det verkade som om han skämdes över mig och undvek mig.

Men plötsligt började han hänga mer med sina kompisar och mindre med mig vilket ledde till en massa saker. Jag hade länge misstänkt att han gillade en annan tjej i vår klass, och jag tycker inte om henne alls, det måste jag säga, det kändes helt enkelt inte som man gillade mig längre.

Vårt sjuka förhållande tog slut efter det här:

Det var på slöjden, och de andra "coola" satt vid ett bord och jag och min bästis vid ett annat. De andra pratade om rumpor, ja, rumpor. Och plötsligt hör jag hur min pojkvän kommenterar storleken på den andra tjejens rumpa! Jag kunde inte förstå det. Den andra tjejen, med fakeleende, "vackert" ansikte och som dessutom hade försökt snacka skit om mig med min bästis. (Som valde att försvara mig). Efter det bråkade vi på SMS och jag förklarade hur jag kände.

Några timmar senare låg jag och grät i soffan. Han hade gjort slut med mig. På SMS, efter ett och ett halvt år.

Tiden efter detta hjälpte UMO mig något sanslöst, jag använde frågesidan massor och jag tror inte att jag hade kommit över honom annars. Jag var ensam, deprimerad och ledsen. Och depressionen har fortsatt, än idag mår jag dåligt för det som hände och jag skyller det helt på honom. Jag hade kunnat må bra idag om det inte varit för honom.

Än idag gör det ont att prata om detta, jag blir så sjukt sårad när jag tänker på honom, det är som om han gång på gång drar upp ett sår i mitt inre...

Jag vill gå vidare med mitt liv men jag kan inte, det är som att han naglat sig fast och dragit ner mig i en oändlig avgrund av mörker och skit. Vissa dagar känner jag att jag bara inte orkar, och vill gråta och gråta i evigheter.

Jag vill tacka min bästa vän för att du funnits där för mig i alla dessa svåra stunder, en varm axel att gråta mot. Tack.

Lillaalice, 13 år